Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

UTRIKES. ITALIEN. I alla biografier uppgifves Rossini vara född i Pesaro den 25 Februari 1792; borgmästaren i Lugo (provinsen Ravenna) gör nu emellertid anspråk på, att denna lilla stad skulle hafva hedern utaf att vara den store kompositörens födelseort. Den 20 November har kommunalrådet i Lugo utsett en kommission, som skall söka åstadkomma positiva bevis bärför. Kommunalrådet beslöt tillika: 1) en kondolensskrifvelse till Rossinis enka; 2) uppställandet i Lugo af Rossinis bildstod; 3) inköp af det hus, der Rossini är född. FRANKRIKE. Det har ofta varit yttradt i den franska pressen, att statsministern Rouher varit på det högsta emot de sednaste pressförföljelserna. En tidning påstår, att Rouher i närvaro af kejsaren och inrikesministern Pinard nyligen yttrat: ,Det är ganska lätt, hr Pinard, att öka antalet af pressförföljelser, men icke stärkes kejsardömet derigenom. Exemplet utaf srikännandet af ,Independant du Centre synes hafva smittat; tvenne andra tidningar, som varit ställda till åtal för den så ofta omtalade subskriptionen till Baudin-minnesvården — ,Independant du Tarn och ,Impartial — ha blifvit frikända. Den 25 November förekom en duell mellan en son till senatorn baron v. Heeckeren och en medarbetare i tidningen ,Evenement, Albert Rogat. Duellen utfördes i närheten af Paris på den i Seinen belägna lilla ön Croissy. Striden säges hafva varit ytterst hårdnackad, men räckte icke längre än c:a 3 minuter. Rogat fick 2 dolkstygn — ett i höften, det andra i underlifvet. Heeckeren erhöll 2 sår i skuldrorna. Såren äro svåra, men icke lifsfarliga. : Pierre Antoine Berryer afled, såsom redan på telegrafisk väg är kändt, sistlidne Söndag i en ålder af 79 år. Han efterlemnar det minne att ha varit en af de ädlaste personligheter i Frankrike och en af rikets störste advokater. Bland de ofantligt många, hvilka han på olika tider försvarat inför rätta, må nämnas marskalk Ney, Chateaubriand, Lammenais, konungen af Neapel och prins Louis Napoleon, som han försvarade i pairskammaren. Härigenom framkallades emellertid icke något varaktigt godt förstånd mellan advokaten och hans furstlige klient, och då Berryer år 1854 blef vald till medlem af franska akademien utverkade han med Mocquards bistånd, att han fritogs från den öfliga tillträdesuppvaktningen hos kejsaren. I sin ungdom lät han en kort tid blända sig af det första kejsarrikets glans, men sednare blef han ifrig legitimist, och denna ståndpunkt har han alltsedandess på det kraftigaste häfdat. Den gudomliga rätten har i honom haft en vältalig försvarare; om han än understundom satte hvad han kallade rättvisan öfver friheten, så var det dock långt ifrån honom att hysa något slags politisk hämdkänsla. Det var han, som efter den af honom försvarade restaurationen tillropade ultrarojalisterna de vackra orden: ,,Det är en skam för segrarne att taga de sårade från valplatsen för att släpa dem till schavotten. År 1830 blef han vald till deputeradekammaren, der han var en vältalig försvarare för sitt parti. Då han. hållit sitt första tal, yttrade Guizot: ,,Det är en stor