Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 3

sta sparsamhet bör iakttagas, så väl då det gälle enskildas som det allmännas medel, är det väl att konkurrens finnes. — Köping. Arboga—Köpings-banan. I Kö pings Tidning läses: I flera tidningar har blifvit meddelad en vilseledande uppgift, att nemligen Arboga—Köpings-banan under detta första trafskår skulle lemnat en behållen inkomst af 8 proc. Råtta förhållandet är, att hela behållna inkomsten under trafikåret utgjort ungefär 20,000 rdr; så att i fall nu hela byggnadskostnaden för den nära 11 mil långa banan blifvit bestridd at aktieegares tillskott, skulle inkomsten således knappast lemnat mer än 3 proc.; men då staten dertill lemnat 160,000 rdr och Köping—Hult-bolaget redan förut på sin bekostnad verkställt såväl expropriation af jorden som brobyggnader, en stor del af jordarbetena o. s. v., har det blifvit möjligt att å de 160,000 rdr, som aktieegarne tillsköto för banans färdigbyggande, utdela 8 proc. å aktiebeloppet och dessutom genom utlottning inlösa 73 aktier. Köping—Hult-bolaget har nemligen, enligt reglementet, rättighet att på detta sätt inlösa alla aktier, hvarefter banan blir det bolagets tillhörighet. Att vid framkastade planer till andra jernvägsbolag för aktietecknare framhålla den goda inkomst som Arboga—Köpings-banan lemnar sina aktieegare, anse vi sålunda vara mycket missledande; ehuru trafiken å denna bana under året varit särdeles liflig och lemnat bättre resultat är på de flesta andra banor. — Lidköping. Allmänna diskussionsmötet Måndagen den 23 November förehade först till behandling den frågan, huruvida staden borde genom uppgörelse med magisiraten söka få ändring i den lag, som tillerkänner magistraten ensam rättighet att förrätta bouppteckningar och derför uppbära en viss procent af summa inventarii Mötet, som ansåg detta stadgande obilligt och förhatligt, uttalade sig för önskvärdheten af dess snara upphäfvande och uppdrog åt en af de närvarande medlemmarne att derom väcka motion hos stadsfullmäktige. Derefter diskuterades förordningen om försäljning af spirituösa drycker. I afseende pä denna förordnings 2 uttryckte mötet den mening at! minimibeloppet vid utminutering borde nedsättas från 1 till !, kanna. Beträffande den s. k. salningen trodde flertalet af mötets medlemmar, att detta med skäl öfverklagade missbruk skulle till pj ringa del kunna förebyggas, om stadgadt vore, att vid försäljning af 15 kannoy inga andra kärl in af 10 och 5 kannors rymd finge såsom målkär! användas. Vidare gjorde sig, i fråga om antalet örsäljningsrättigheter inom hvarje kommun, den isigt gällande, att kommunen sjelf borde dervid ha full beslutanderätt utan någon inskränkning från kongs befallningshafvandes sida, hvars befozenhet i detta fall borde reducera sig till nödig kontroll öfver gällande författningars behöriga sfterlefnad vid försäljningsrättigheternas utöfvande. Landtkommun, inom hvilken bränvinsförsäljning upprättas, bör dock vara skyldig att i likhet med städerna hålla fullt tillräcklig polis, som vakar öfver skick och ordning. — Äfvenledes ansåg möet det böra tillkomma kommunen ensamt att bestämma den tid, på hvilken bränvinsrättigheterna nå kunna öfverlemnas åt bolag. . — Kalmar. Missionshuset å Kalmar Malm, om till större delen egdes af missionsvänner i orten, har, eget nog, säger tidn. ,,Kalmar, i dasarne blifvit för omkring 5,000 rdr försåldt till Wessleyanska methodister, som på åtskilliga ställen riket börjat sin verksamhet. Dylika methodister ippträda numera i det s. k. missionshuset för ett tort tillopp af uppmärksamma åhörare. AA —