Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 2

som varande något så vanligt vid nästan hvarje parforcejagt i England, och då man endast skrattar och säger, all right, ifall ej död eller benbrott följa på leken. Emellertid har en engelsk prins, och dertill kronprinsen, utgjutit sitt blod på utländsk botten, och detta under den fredliga fanan med inskrift ,,Entente cordiale. — I morgon lemnar prins-familjen Paris för Köpenhamn, hvarest den ämnar stanna under en månad, men under denna långa smekmånad tänker, enligt hvad jag har låtit mig berätta, prinsen kila öfver på ett besök till sin kunglige vän, vår folklige konung Carl, för att i sällskap med honom knäcka några elgar och kanske något mera. Äfven prinsen af Wales är hatare af ceremonier. Prinsen af Edinburgh, som hade den oturen att gå på grund vid utseglingen på sin långresa, ehuru allt hvad högst af lots och hamnkaptener jemte stationsbefäl fanns för tillfället ombord, fick derigenom tillfälle att än en gång återse sin kära fru moder. Men nu är han långt borta; det sista man sporde från honom var, att ban i Madeira inlastade prof på årets utsökta vinskörd, som säkert skall än mera vinna på en färd kring jorden, i fall något finnes qvar vid hemkomsten. Kronprinsen af Preussen jemte familj äro ännu qvar på Windsor, hvarest man lefver ett lugnt familjelif. Drottningen af Holland synes trifvas i England och besöker allt nyttigt och storartadt, som är här att se. Och nu nog om de kungliga. .DIzi, som haft riktig tur att under sin regering hafva till sin disposition tillsättandet af många och vigtiga embeten, fick nu åter ett tillfälle dertill, genom att utnämna biskopen. af London, mr Tait, till kyrkans primas, nemligen till erkebiskop af Canterbury. Denna utnämning gjorde ett mycket godt intryck bland alla, höga och låga, konservativa eller liberala, andliga och lekmän, ty mr Tait är en ärans man och Guds ords rätte tolkare i allo. Det är omöjligt att kunna uppräkna allt det goda han uträttat här under den korta tid han varit biskop; för allt godt och rätt var han främst, och de fattige egde i honom en vän. Skada blott att han är klen till helsan. Kraft har han och det är detta man för närvarande är i behof af hos kyrkans högste styresman, ty sjelfsvåldet hos presterskapet tilltager allt mera och en hop ceremonier af rent katolskt ursprung användas mer och mer. Valen till det nya parlamentet äro nu till större delen verkställda, och de liberala hafva hittills en känd majoritet af nära 150 röster, hvilket gör att de konservativa blifvit spakare i sitt språk med hvar dag; men jag tviflar på rent spel, utan tror fastmer att, darunter liegt was. Få se om ej, heldre än att uppgifva makten, vår vän ,dIzi har utarbetat en annan taktik, så att han vid parlamentets sammanträde på allvar efter Jul framkommer med något alldeles splitter nytt i reformväg åt ett eller annat håll, så pass antagligt att det liberala partiet splittras, liksom vid reformfrågan, så att den nuvarande regeringen behåller fältet. Man vet ej hvar man har den klipparen, som går utanpå alla i fyndighet vid svåra tillfällen. Valstriderna hafva i år varit högst lifliga, ja tillochmed handgripliga, men också är det ett ,,skottår, hvad parlamentsval beträffar. På högst få ställen har man på ,nomination-dagen blifvit ense, utan begärt röstning. Den dag regeringen bestämmer för utseende af ombud vid parlamentet kallas ,,nomination-day. Klockan 12 på dagen äro valmännen kallade att infinna sig på hvar sin distriktsbyrå, och den utsedde magistratspersonen, valförrättaren, uppmanar då väljarne att uppgifva dem de utsett. Kandidater föreslås då och genom handsträckning godkännes eller förkastas den föreslagne. Har man förenat sig om det antal representanter som behöfves, så utses dessa, men vanligen begäres omröstning, som då sker dagen derpå. Innan man åtskiljes hålla dock de föreslagna kandidaterna för sista gången tal till sina valmän. Omröstning sker per capita, och detta sista dygn vigileras af alla krafter och med alla möjliga medel. Liknöjde väljare hemtas med ekipager. Bjudningar till frukostar i närheten af byråen hagla, och intet försummas att hålla monsieur vaken, men sedan han väl nedlagt sin röst, se då ,lässt man ihn links liegen, och han får allt lunka hem till fots, om ock vädret är aldrig så svårt. Men så är verldens lön, och lorden, som nyss familiert satt och drack med skomakaren, svarar helt säkert qvällen derpå, ifall de råkas och samma familieritet föreslås: ,,Det var bara i går det. I City lyckades man endast få in tre liberala, nemligen Goscher, f. d. konsultativt statsråd under Russel, Crawford och Lawrence, alla förut representanter, men de konservativa pressade in mr Bell, som slog den liberale Rothschild ur brädet. Den liberale filosofen John Stuart Mill, folkets vän, blef i Westminsterdelen af London undanpetad, men man hade Greenwich för honom i bakhåll, hvarest Gladstone valdes, men med afsigt att afsäga sig, då han väntades blifva vald i sitt gamla S. E. Lancashire. — De liberale bafva mist två stora talare: Milner Gibson och den alltid spetsige ordlekaren Osborne, men det blifver väl någon råd. De konservativa göra och hafva gjort allt att söka undantränga och besegra Gladstone i Lancashire, hvarest folket är mycket beroende och dessutom bigott. När man derför läser det tal Gladstone höll der i Lördags, kan man ej annat än beundra denne store man och de ädla motiver, som han öppet lägger i dagen. Medvetande af att han redan var utsedd för Greenwich, sökte han dock sin gamla plats och vädjade till sin föregående bana samt anhöll på ett till hjertat gående, bevekande sätt, att han ej måtte utstötas från sin födelseort, hvarest hans förfäder, hans närmaste anförvandter och intimara vänn