Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1868, sida 2

———————————ktpP—4—————————————————————fssp.— kinkigt uppdrag att låta en sar förstå, att man ej vill ha hans dotter. Lyckligtvis fann jag svärfar vid goda vätskor, upplifvad af solskenet, som återgifvit honom helsan, och af tanken på haren, som han redan trodde sig ha på kornet. Jag sade honom att ni nödgades, ehuru med stor saknad, resa redan denna morgon för att bese en egendom några mil härifrån; att ni ej skulle underlåta att återkomma, såvida denna affär icke tvingade er att genast återvända till Paris. Med ett ord: jag har, sökt ställa så till, att nihär lemnar vänner. Mellan folk af god ton behöfs ej ordas mycket för att göra sig förstådd; han vet nu att ni afstått från alla tankar på giftermålet, och att han efter behag kan förfoga öfver sin dotters hand. Således, käre vän, finner ni att ni är fri och bör således vara nöjd. Nu skola vi blott tänka på att så angenämt som möjligt tillbringa de få timmar vi stanna qvar här, ty ni vill naturligtvis inte resa före frukosten; det är en vigtig punkt i min underhandling, hvaröfver jag ganska tydligt förklarat. mig. Med dessa ord tog han Gustaves arm och förde honom ned i parken, hvarunder han icke upphörde att utbreda sig öfver egendomens skönhet, gjorde honom uppmärksam på omvexlingen i utsigterna, berömde jagtmarkens utsträckning och dammens hundradetals karpar. Dessa loford behöfdes ej för att elda Gustaves inbillningskraft. Allt hvad han såg hänförde honom, och man må icke tro att detta härrörde endast af hans mottaglighet för nya intryck; nej, ty detta verkligen präktiga gods framstod nu i hela sin glans med sina af frukter dignande träd, sina