Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1868, sida 3

Föreställ er en ung, elegant man, van vid alla modets och toilettens hjelpmedel, tvungen att insvepa sig i en gammal landtjunkares urmodiga kläder, i det vigtiga ögonblick, då han första gången skall visa sig för sin blifvande fästmö. Det är ursäktligt om man i en sådan belägenhet känner sig en smula förtretad, så vida man icke skrattar åt alltsammans, hvilket Gustave säkert icke hade underlåtit, ifall han hade befunnit sig i en gladare sinnesstämning; men motigheterna och den ansträngning han nyss utstått, hade återverkat på hans inbillningskraft. Han såg således endast den förlöjligande sidan af sitt äfventyr, hvarför också herr Gervais munterhet gjorde honom topp rasande. Till råga på olyckan var Gustave — fastän väl proportionerad — liten till växten, hvaremot herr de Pomereuil var ganska lång och mer än tillåtligt fet. Förgäfves sökte Gustave i hela garderoben en rock, i hvilken han icke, så att säga, försvann. Kragarne stego honom öfver öronen, ärmarne gingo ända ned till fingerspetsarne, och hvad lifvet beträffar lönar det icke ens mödan att tala derom. Hvarje bonjour satt på honom som en öfverrock, och hvarje öfverrock som en nattrock. Gustave iakttog en yresig tystnad, alldeles som i det ögonblick ovädret brö löst, hvarför Gervais icke längre vågade skratta. Emellertid måste man göra et val, kläda sig och gå ned. (Foris.)