sta grad och har tillföljd deraf varit urståändsatt att som ögonvittne berätta allt det storartade, som passerat under de sednare dagarne. Jag har dock följt med och fått mina rapporter, så att jag kan tala litet om den stora ,,evenementen, att i Måndags den 9 Nov., enligt gammal sed, den för året nyvalde Lord Mayorn öfver London högtidligen for från Guildhall till Westminster, för att genom Lord Chancellorn blifva officiellt presenterad för de högsta domrarne. Det är den kända ,, Lord Mayors Show, stricte iakttagen från urminnes tider. Jag har förut beskrifvit denna procession genom Londons förnämsta gator och huru det är en högtidsdag för barn och lättingar samt en skördedag för ficktjufvar och Londons verldsberyktade yroughs, men då i fjol den då utsedde Lord Mayorn, Alderman Allen, ej begagnade någon slags ståt, utan for direkte upp i privat åkdon, så väntade man något storartadt i år, emedan den nye Lord Mayorn, Alderman Lawrence, hade tillkännagifvit, att han i alla den fordna tidens ståtligheter ämnade fira denna dag. Den etthundraett år gamla ,,sjuglasvagnen, ett obäkligt stycke, framdrogs från sitt, som man förmodat, mörka grafhvalf, afdammades, putsades, uppfiffades och förgylldes, så att den var så grann, så grann. Tidningarne förfelade ej att allt emellanåt tala om det myckna nytt och gammalt man skulle få se, och följden blef att oaktadt tillställningen var allt utom inbjudande, en oerhörd massa menniskor redan på morgonen, i trots at kall vind och regn intogo sina platser längs gatorna på den öfver en svensk mil långa vägen. Alla fönster och tak voro öfverfyllda med skådelystna, och från alla trakter af England hade nyfikne infunnit sig. Butikerna stängdes för att skydda de dyrbara glasfönstren. Efter mycket bråk lyckades det att få processionen i gång, i enlighet med ceremonielet, och nu uppstodo trängsel, rörelse och skoj utan aktning för kön eller ålder (enligt vana) för att komma åt att se. Öfver tvåtusen personer deltogo i tåget, och tio musikkårer blåste vädret ur sig af hjertans lust. Emellan hvar och en af dem fördes, efter behörig rang, standarter och fanor, burna af, Watermen (roddareskrået) i röda eller blå yllejackor, hvita underkläder och svarta plyshattar, prydda med enorma rosetter af röda, hvita, blå och gula sidenband samt fästade på sidan. Dessa stackars menniskor stretade förfärligt mot den häftiga blåsten och sleto mycket ondt. Riksstandaret — England, Skottland och Irland — stadens skråsmbetens m. fl. fanor voro de mest bemärkliga. En del af stadens tjenstemän framtågade, grannt utstyrda, till häst; de öfriga i åkdon och tåget allt emellanåt uppspäckadt med de för tillfället ny-uppträdande vapenknektarne till häst, iklädde jernhjelmar, harnesk, skyller, läderrock, allt i gammal stil, oeh förande standarer. De sågo mägta morska och förgrymmade ut. Pukslagaren till häst var ej minst bemärkt. Mot slutet syntes de afgående sherifferne i deras privata åkdon, samt de nyvalde i deras statvagnar; derpå följde den fordne lordmayorn och efter hans ekipage en musikkår till häst och sist den beryktade ,kareten, med möda framforslad af sex hästar. Utom lordmayorn sutto här de högste tre stadens embetsmän, och derpå följde den stormande och skrålande folkmassan, som dock ej fick vara alltför närgången, emedan ett par squadroner lancierer eskorterade tåget på sidorna samt framför och bakefter. Presentationen stod ej länge på, och på samma sätt skedde återtåget, med den skilnad blott, att nu huserade pöbeln fritt, emedan polisen ej. längre höll gatorna fria från åkdon och folkhopar. Hattar kubbades, kläder sönderrefvos under framfarten, och det var under denna väl anordnade villervalla som alla dessa fickstölder egde rum, hvilka rapporterades i tidningarne dagarne derpå. Den afgångne konservative lordmayoren uthvisslades med hörbar kraft, då dermed den nye liberale öfverhöljdes med blommor, rosetter och alla möjliga bevis på hyllning, likasom hurraropen hördes väl. Då tillfälligtvis samma dag var prinsons af Wales födelsedag, flaggades, sköts och ringdes med kyrkoklockorna, och på aftonen var ,Westend illuminerad; hofleverantörerne och klubbhusen, såsom vanligt, utmärkande sig genom smakfulla, storartade och dyrbara gasdekorationer. Hofvet, som återkommit från Skottland några dagar förut, emottogs af kronprinsen af Preussen jemte familj och hade denna dag en familjefest, ovanlig derföre, att det var en priktig dylik, då alla roade sig af hjertans lust på allt vis. Lordmayorn och de tvenne sherifferna gåfvo den sedvanliga banketten i Guildhall, nnn