Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1868, sida 3

HIALL IVB MUTE DåKen KulIIL, på UCI grund, all nau intet hade att betala med, och på domarens föreställning, att han i sådant sall hade att vänta fängelse, svarade han, att det vore bra att få tak öfver hufvudet och föda under vintern. Vid förnyadt åläggande vid 50 rdrs vite att gå eden, lät han dock beqväma sig dertill, men under fortsatt morskt och stolt uppförande. För öfrigt lärer det gått temligen bullersamt till vid tinget, så att domaren måst utvisa de värsta bråkstakarne. Blandade ämnen. Emancipationen för det qvinliga slägtetjsträcker sig nu äfven till — hönsen. En monsieur Gaylin, disponent för en ekonomisk nationel inrättning, meddelar, att kalkontuppar numera allmänt användas i Frankrike att utkläcka och uppföda kycklingar. Då en höna vanligtvis icke kan frambringa mer än tolf ungar, så utkläcker och uppföder kalkontuppen med lätthet 20 å 30, och blir derunder sjelf fullt gödd och färdig för stekpannan. Till utförandet af detta konststycke begagna de sig af ett berusningsmedel, som utgör en fullkomlig Lethedryck. Ett eller två glas starkt vin hälles i kalkontuppen, och under det deraf uppkommande ruset ryckas fjädrarne från bröstet på honom. I det rusiga tillståndet lägges han sedan på det antal ägg man vill ha utkläckta. Då han nu följande dagen återfår medvetandet, märker han, att en stor förändring försiggått med honom, men som hans kala och vid fjädrarnes afryckande sönderslitna bröst erhåller värme och lindring af de släta och hala äggen, så finner han sig helt klokt i sitt nya läge, och uppfyller sedan med den omsorgsfullaste vaksamhet och kärlek de moderliga pligter, som genom en sådan list och grymhet blifvit honom påtvingade. Godt födgeni. Upsalaposten meddelar i en insänd uppsats följande anekdot: En bruksinspektor i norra Helsingland föll i början af detta ärhundrade på den tanken, att hästar skulle kunna föda sig ute på marken äfven under vintern. Försök skulle derför anställas. Då vintern kom stängdes stalldörren för en af brukets 16 hästar. Man utsåg för försöket den, man ansåg vara sämst. Den stackars Brunte hade nu ingen annan utväg, än att begifva sig till skogs. Han återkom dock esomoftast och gjorde sin rund på bruksbacken och stallgården. För att söka efter föda? Nej, visst icke. Han nosade visst på det på marken spilda höet; men han knappast smakade det. Emellertid frodades Brunte och blef fetare än mången hans kamrat på stall, och det oaktadt äfven han mångengång ,,bar en snödrifva på ryggen till betäckning.. Saken var klar — hästarne skulle derefter beta ute om vintern! — På vårsidan befaller den uppfinningsrike inspektoren stalldrängen att köra efter hö från en lada, belägen i skogen en half fjerdingsväg från bruket. Huru förvånad blef denne ej, då han fann en gångstig före sig till ladan; men ännu mer förvånad blef han, då han, framkommen, får se Brunte i all ro spisa af det hö, som skulle sparas till vårfoder, och som nu i det närmaste var uppätet. — Inspektoren sjelf och för öfrigt hela brukspersonalen inhomtade häraf den lärdomen, att det ej duger i vår nord att beta hästar ute om vintern, — om de icke hafva hålador att tillgå! En lapp-historia. Från Herjeådalen skrifves till A. B. bland annat, följande: På tal om Herjeådals-lapparne erinrar jag mig om en liten historia, som i sitt slag är lustig nog, Jag hörde den af ortens duglige och aktade kronofogde, och åbesropar mig således på honom, för vinnande af läsarens större förtroende till mina uppgifter. Det hände sig nemligen för många år sedan, att en rik klerlfaA Di bevistade Wemdalens marknad, derunder han betydligt svirrade om på srestaurationerne och förde ett lustigt lif. Han kom derunder i slanger med en i allt möjligt spekulerande Sandsvalls-köpman och började slutligen göra allehanda öfverflödiga uppköp i dennes lokal. Till slut frågar den sirsde lapp-potens taten: yälvad kst5sl jarfven 2 öpmannen öfverlade ett ögonblick och derpå. helt frankt: e svarade ,Hundra renar! Affären uppgjordes genast. Man skref formligt kontrakt, deruti lappen förband sig att mot det att han genast skulle få öfvertaga ståndet med allt hvad deruti var, inom viss utsatt tid hafva till köpmannens sändebud levererat hundra felfria renar. Ståndet stängdes nu för dagen och de båda spekulanterne eldade ytterligare upp sin lifvade sinnesstämning med champagne. Den, som häller för otroligt, att en lapp skulle våga sig på champågne, tager jag mig, i stöd af ofvan åberopade auktoritet, friheten försäkra, att den förmögnare lappen, då han bevistar marknaden, icke gerna super bränvin, som hans fattigare gelikar, utan håller sig till bättre varor, derunder han ingaA ser på styfvern eller förut frågar hvad det ostar, . Dagen derpå fingo de marknadsbesökande en både sällsam och lustig syn. Der borta i ståndet stod nemligen vår skämtsamme lapp och sålde till höger och venster. Att han icke hade så noga reda på priserna gjorde ingenting, bara det gick undan — och undan gick det med besked. En del fingo för rampris, andra blefvo uj pskörtade, men enhvar skulle handla något af den rolige lappgubben. . Men hans hustru, som fått nys om den befängda transaktionen, skyndade sig att föra renarne undan, så att köpmannens utskickade måste återvända med lång näsa. Lappen blef nu stämd till tinget och efter en långvarig process dömd att till köpmannen betala värdet af varulagret, enligt den inventarielista, som vid transaktionen på ,,hafss uppsattes. 2 milliarder francs eller 2,000,000,000 franes. Under denna rubrik meddelar Köpenhamnstidningen ,,Dagstelegrafen följande egendomliga kalkyler: För några år sedan omtalade de franska tidningarne, att Rysslands sex rikaste män på on gång voro i Paris; de benämndes ,,les sex milliardistes. Högre än till 1,000 millioner francs minnas vi icke oss hafva sett någon förmögenhet blifva anslagen, fastän ganska högt, såsom t. ex. Astors i Nordamerika, hvilkens efterlemnade bo uppgick till 90 mill. dollars, som är omkring 500 mill. francs. Nu berättas från alla håll, att den nyligen aflidne Rothschild har efterlemnat 2 milliarder francs. Huru mycket utgör det i vårt mynt? 2,000,000,000 frans är i det närmaste detsamma som 712,509,000 rdr danskt. ) Räntan af dessa penningar, beräknade till 4 ocent, utgör en årlig inkomst af 28,500,000 rdr, hvilket är för månaden 2,375,000 rdr, för veckan 548,076 rdr 89 sk. och om dagen 18,082 rår 19 sk., men under ett skottår endast 77,868 rdr 82 sk., hradan det under ett sådant år behöfves sparas. Inkomsten i timman är 3,253 rdr 41 sk., i minuten 54 rdr 21 sk. och i sekunden ungefär 87 skilling. Så mycket behöfde alltså egaren räkna al hvarje sekund under ett år, om han skulle räkna sin inkomst, och han finge då ej göra annat än räkna. Det är klart, att han ieke kunde begagna 1-marksstycken såsom enhet vid sin räkning, utan 2-marksstycken, och likväl måste ham skynda sig. Ville han deremot på detta sätt räkna hela sin förmögenhet, så nödgades han dertill använda 25 år, oafbrutat sysselsatt med att räkna. Hade man denna förmögenhet i danska rigsbanksdalrar (som man kan antaga väga ett löd stvekaotY cå ella 2 —