i härtill lägga, att vi härigenom blifvit i tillfälle att gagna mer än en emigrant och bereda mer än en nyttig an ordning till våra stackars emigranters skydd, så torde deri möjligen ligga ej blott ett , motiv, hvarför vi kunna ansvara, utan ock en kraftigare hjelp åt dem, hvilkas sak det gäller, än hvad det lättsinniga ropet förmått uträtta. Vi hafva aldrig gillat, att fosterlandet betraktar med fiendtliga blickar de utvandrande skarorna, likasom vi med vemod sett, att dessa, till följd deraf, mer än en gång vändt fosterjorden ryggen med trots och hån. Sedan tiotal af är tillbaka hafva vi, genom personliga besök å emigrantfartygen och äfven genom åtskilliga handlingar, som dermed stått i samband, men om hvilka det ej tillkommer oss sjelfva att orda, sökt bidraga till att förmildra denna bitterhet och till att hos de utvandrande söka bevara en kärare hågkomst af den gamla sosterjorden. Så hafva vi ock varit angelägna, att deras öfverfart skulle blifva förenad med mindre faror och äfventyr än förr. En ofant