Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1868, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. I en korrespondens från Rom meddela följande angående det bourbonska partiets i Italien ställning: ,,Den spanska thronens fall har träffat partiet mycket djupare, än andra föregående nederlag. Hädanetter få bourbonerna intet understöd mera från Madrid, och härigenom träder deras armod alltmera i dagen, och deras mod försvinner i samma förhållande, som detta armod tilltager. Grefven at Trapani, Frans 1I:s onkel och bror till den i Paris bosatte grefven af Aquila, som hittills gällt såsom den förnämste organisatören af banditväsendet i de neapolitanska provinserna, hade på den sellnaste tiden underhandlat med general Menabrea om återlemnande utaf hvad han ansåg vara sina tillhörigheter. Underhandlingarne afbrötos emellertid, då bourbonens anspråk blefvo alltför oförskämda. Endast Franz II sasthåller vid sina enfaldiga förhoppningar. Först nu har han till Roms förnämste bankir, furst Torlonia, sålt resten af sin silfverservis för att skaffa sig pengar. FRANKRIKE. Regeringen skall anställa åtal mot alla de tidningar, som uppmanat till teckningar för Baudin-monumentet. Detta hindrade dock ej ,,Journal de Paris att den 16 dennes meddela, att han dagen derefter ville omnämna, en förteckning öfver de medel, som till tidningens redaktion ingått för det nämnda ändamålet; men det begäres tillika om ursäkt för, att ,,prenumeranterna möjligen icke kunna räkna på, att tidningen kan utkomma sistnämnde dag. Franska regeringen har beviljat understöd åt en af polacken Zabielski i Toulouse grundad militärskola för polska emigranter. Denna frikostighet har väckt rätt stort uppseende, enär franska regeringen nyligen betydligt inskränkt de bidrag, som lemnats af franska statsmedel åt de polska emigranterna. Rossini har i sitt testamente donerat en betydlig summa till belöring för ,,det bästa melodiösa verk. Den store kompositörens hela förmögenhet skall efter hans hustrus död tillfalla hans födelsestad Pesaro. ENGLAND. Af det i de utländska tidningarne myckets omordade tal, som lord Stanley höll den 13 dennes, förefaller det oss, som om den delen förtjenade största uppmärksamdeten, hvilken angår förhållandena i Orienten. Det yttras nemligen der om dem: 2Låtom oss nu betrakta den orientaliska frågan! Hvar och en, som riktar sin blick ditåt, ser visst tydliga tecken till blifvande förvecklingar. De skola äfven sannolikt bryta löst — kanhända snart, kanhända först efter flera års förlopp. Vi böra ej tillsluta ögonen derför. Då vi för 15 år sedan icke i rättan tid ville erkänna det, som uppenbarligen förestod, blefvo vi till allmän missbelåtenhet indragna i Krimkriget. De faror, som nu hota Turkiet, härröra — efter mitt förmenande — från andra håll än då, nemligen mera inifrån än utifrån. Ingen allians, ingen europeisk garanti kan beskydda en stat mot dess hnansers förfall eller emot ett uppror i dess egna provinser. I sådant fall måste man öfverlåta åt hvarje land sjelft att kämpa sig fram till sin bestämmelse. Det är dock derföre ej mindre sannt, att en stor stats svaghet är en olycka för hela verlden och — enligt min åsigt — till och med för de befolkningar, som icke hafva och icke kunna hafva någon varm Ympathi för; den. Men en någorlunda luglig regering är bättre än alldeles ingen, och ifall jag kunde hoppas, att de ord, jag här eller annorstädes yttrar, skulle ninna till de kristna stammarne i Orienden, skulle jag tillropa dem: ,,Edra sträfranden äro helt naturliga, men anarkien ir intet framåtskridande, och det är icke att handla klokt, då man nedrifver, innan nan tänkt på att uppbygga.. Specielt m Grekland — denna lilla stat, som våra äder voro så enthusiastiska för, och som — Han är min mala Ash .