Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 2

karen hade öfvertygat sig om hans död, ät han föra honom till likrummet utan att vidare bekymra sig om saken, — och hvad vigt ligger det föröfrigt på en simpel och derjemte fången soldats lif? — och emedan det redan var sent, uppsköt han rapporten om dödsfallet tills i morson. Hvem vet; — i morgon är den döde samt rapporten kanske redan glömd, och det förvånar ingen att i stället för den här arme karlen finna öfverste Ludlow på likbritsen. — Ni tänker skaffa undan den döde och jag skall intaga hans plats? frågade Lud!ow med en hemlig fasa. — Nej, svarade sergeanten, — men ni skall efter en qvarts timmas förlopp befinna er på fri fot utom stationens område, hvaremot denne man skall begrafvas i morgon som öfverste Ludlow. Jag skall således byta kläder med honom? frågade Ludlow rysande. — Ja, och hastigt, svarade sergeanten i det han ställde lantärnan på en tom brits, — antingen drägtbyte eller återgång till ert fängelse; — men betänk att ett nytt tillfälle till flykt kanske ej erbjuder sig så snart. Ludlow strök sig med handen öfver pannan likasom ville han skingra sina betänkligheter. Då framstod för hans inre blick bilden af hans väntande maka och barn, och likaså hastigt hade han fattat sitt beslut. Han vände sig raskt till sina kamrater och sergeanten. — Fort till verket, sade han med fast röst, — det är en sorglig nödvändighet, som icke kan undvikas. Derefter gick han 1iram till den döde soldaten, drog undan täcket, så att det af