Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 2

örut omnämnda vilkoren för en krigsbär: vefäl, vapen, utredning, m. m. De ,täncande militärerna hafva mer än en gång lifvit härom erinrade, men de hafva ej velat veta af hvad som nu kallas ,,musker och kött, och detta af det enkla skäl, att de verkligen betraktat — i motsats ill hvad tal:n uppgifver — den stående armåen såsom något helt för sig. Och att de så göra ännu i dag, lärer väl framgå af satsen: ,litet men godt, hvilken äfven general Hazelius adopterat såsom sin egen, ehuru den föga öfverensstämmer med det samtida talet om en beväring på 100,000 man. I talet om den stående — det är den indelta och värfvade — armen såsom ,ramar för beväringen, vilja vi nu ej ingå, emedan derom varit ofta och mycketåordat. Vi erinra den ärade talaren blott om de invänningar, som blifvit gjorda emot sammanblandningen af trupper utaf olika karakter, hvilka dock förtjente att beaktas, äfvensom att deri ligger skiljaktigheten mellan vår stående armå och cadre-systemet, att den förra bildar egen sjelfständig trupp, hafvande alldrig betraktat sig annorlunda, under det att cadrer eller ramar först bilda trupp efter det ramarne blifvit ifyllda. Vi lemna den ärade och i så många hänseenden högt förtjente talaren och skriftställaren med den önskan, att om han kommer att vidare sysselsätta sig med detta ämne, hvilket han näppeligen lärer underlåta, han måtte iakttaga det förfarande, som allena kan gifva en argumentation ett verklig värde, att motståndarnes åsigter blifva riktigt framställda, men icke förvridna.