Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1868, sida 2

ett oordnadt skägg till hälften betäckta, förvridna ansigtet blef synligt, och lade sin hand på hans kalla panna. — Sof godt, arme man, sade han vekt, — må den tjenst, som du omedvetet gör mig och de mina, rikligen vedergällas dig i ett annat lif. Med sergeantens och sina kamraters biträde afklädde han derefter liket, som under de sista dagarne af sin lefnad ej hade aflagt sin gamla slitna uniform, och sedan han iklädt sig denna, drog man öfverstens kläder på den döde. — Lemna honom alltsammaas, sade sergeanten, då han märkte att Ludlow ämnade stoppa på sig en liten portfölj innehållande bref; — lemna honom allt, så att han kan legitimera sig, äfven jag måste tänka på min säkerhet, och emedan döden vanställt ansigtet så mycket, kunna ju endast yttre kännetecken antyda hvem han är. Ludlow tog några papper ur portföljen och stack den sistnämnde på sin vanliga plats. Han ämnade äfven foga sitt ur dertill, då sergeanten hejdade honom. — Gif mig uret, sade han, — så att jag kan lemna det till vakthafvande officeren; det kunde annars komma bort och en vanärande misstanke drabba mig. Dessutom kan uret förskaffa den här arme mannen en bättre likkista och en egen graf. Ludlow lemnade sergeanten uret. — Hvar skiljas vi? frågade han entovigt, i det han först flyktigt betraktade sig sjelf och sedan riktade sina blickar på likets till en del dolda ansigte. — Här skiljas ni och de båda andra herrarne, ljöd svaret, — jag skall åter