varit öppen en vecka, men affärerna gå strykande, så att det redan varit nödvändigt att utvidga lokalen. Hvarje dag har sålts för omkring ett par hundra rigsdaler, och hvad som är det bästa: köparne komma tillbaka. Från öppningsdagen, d. 7 November, tills i Thorsdags afton, den 12 d:s, hade inalles sålts för 805 rgsdlr och 78 skg, hrilket i genomsnitt utgör 161 rgsdlr om dagen. Äfven om nu freqvenser ej skulle stiga, hvilket naturligtvis här som vid hvarje annan affär måste påräknas, lemnar detta för ett år, beräknadt till mindst 304 försäljningsdagar, den rätt respektabla summan af omkring 50,000 rgsdlr, hvilket vida öfverstiger den uppgjorda beräkning, på hvilken företaget är baseradt. Jag har sjelf flera gånger besökt lokalen och alltid funnit boden full af folk. Der handlas med alla möjliga lifsförnödenheter: bröd, mjöl, smör, ost, ägg — men ej mjölk och grädda — kött, fläsk, korf, alla möjliga kolonialvaror, ved och glasvaror. De mindre köpmännen äro naturligtvis högst förbittrade på försäljningen, som nog får att uthärda mången hård dust, men, såsom det är att hoppas, kommer att afgå med segern och fortsätta såsom den börjat. Industriföreningen har återupptagit en gammal plan och vill börja hålla diskussionsmöten öfver industriella ämnen. Hågen för industrien och hvad som dermed står i sammanhang har på de sednare åren blifvit i hög grad väckt, men man har med rätta beklagat sig öfver, att Industriföreningen, som borde vara den medelpunkt, i hvilken alla dessa sträfvanden skulle mötas, endast i mycket ringa grad upprätthällit intresset derför. Det tyckes dock nu som om föreningen ville krya upp sig litet, och såsom det första diskussionsämnet är till i morgon afton uppställd ögonblickets brännande fråga: Hvad bör göras för den unge handtverkarens uppfostran ? Ad. B.