måste den väl antagas ha lika säker kunskap om sin slägts förhållanden efter 1589, som väl nu 1846 enhvar kan antagas känna sina törfäder efter 1746. Dertill kommer, att redan på 1500-talet Brita Karth, enligt uppgift uti genealogierna, i en andlig bok, som hon fått af Katarina Månsdotter, antecknat att hon med prins Gustaf hade fyra barn, Lars, Erik och Carl Gustaf, hvilka båda sistnämnda dogo ogifta, samt en dotter, Katarina Sigrid, som uppfostrades hos en furstinna Sapieha. Denna bok förvarades i hennes sonsons sonsons sons öfverkammarherren frih. A. I. Stjernelds boksamling. Den äldste sonen, Lars Karthetsky eller, såsom han sedermera i Sverge kallade sig, Eldh, fick af sin fader ett svart brinnande berg i guldfält till vapen, hvilket sedermera at tyske kejsaren Rudolf II förbättrades med gyllne vasar i svart fält; han uppfostrades i lutherska läran hos sin farmoder, drottning Katarina Månsdotter, Å Ljuxala i Finland och bosatte sig sedermera i orrköping. Att Schering Rosenhane, då han 1789 under Gustaf IlI:s auspicier utgaf Svea rikes konungalängd, icke skulle erkänna Stjerneldska ättens härstamning från Vasahuset, är ganska naturligt, då man vet att Stjerneldska ättens dåvarande hufvudman, den frisinnade frih. Adolf Ludvig Stjerneld, just då för sitt motstånd mot föreningsoch säkerhetsakten var statsfånge och att Gustaf III betraktade honom med sådan misstänksamhet, att han fick sitta längre häktad än någon annan af 1789 års män. Att den nu aflidne excellensen Stjerneld skulle i strid mot genealogierna och sin slägts traditioner förnekat dess ursprung, tro vi icke på Allehandaförfattarens blotta ord. Ett faktum, som talar deremot är, att svenska adelskalendern sedan 12 år upptagit Stjerneldska ätten såsom härstammande från prins Gustaf Eriksson, utan att exc. Stjerneld deremot gjort ringaste anmärkning. Om det finnes någon genealogi öfver den icke på riddarhuset introducerade ätten Karth — hvilet vi icke veta — så är det lätt förklarligt, att man der icke upptagit ståthållaren Peder Karths dotter Brita, som, enligt loyala anförvandters åsigt, lupit från land och rike, för att förena sig med den landsflyktige äfventyraren prins Gustaf, hvilken af den nya regimens laglydiga anhängare betraktades såsom fågelfri och samhällsvådlig. — Svenska artister i utlandet. Vår landsman hr Aug. Jernberg har vid konstutställningen i höst i k. akademien i Berlin exponerat tvenne taflor, med anledning hvarat Berliner Fremdenund Anzeigeblatt yttrar följande: August Jernbergs utställda begge taflor lemna ett talande bevis derom, hur denne konstnär, liksom andra af Dässeldorf-skolan, rastlöst sträfvar att genom snillrikt afrundade kompositioner, genom scener, dem han griper ur lefvande lifvet, och genom gestalter fulla af sanning genomföra den fullständiga emancipationen af genremåleriet såsom sjelfständig konst. Stor klarhet och enkelhet i kompositionen visar hans tafla: ,,Den första skolgängen. Iällningen hos den lilla naiva skolaspiranten är ytterst rolig och i den mästerligt behandlade fysionomien äro de olikartade känslor, sådana som hos den lille vid ett så vigtigt tillfälle drifva sitt spel, fullt harmoniskt sammansmälta och bringade till ett anslående karakteristiskt uttryck. Modren, som slätar ut pojkens. hår, mormodren, som småleende sitter och ser på, den yngre lille brodren, som ännu är i besittning af den ädla friheten, och fadren med den yngsta plantan på knäet, uppmanande till lydnad och it — alla dessa figurer taga liflig del i handlingen och fullständiga denna familjscen samt gör den till en afslutad familjtafta. Samma finess i kompositionen visar Jerpbergs ,Målare på studieresa. Den framställde artisten är sysselsatt med att upptaga den originella figuren af en bonde. Kring dessa begge figurer stå grupperade, nyfiket tittande, några af stugans folk; typer och klädsel liksom stugurummets inre visa att målaren tagit det schwabiska elementet till ämne för sin studie. Hr Leonard Labatt uppträder fortfarande med bifall på hofteatern i Dresden. — Ulyckshändelse. Natten till Måndagen halkade konduktören och brandmästaren vid riksbanken O. L. Nauclr uti trappan, som leder från Urvädersgränden till Götgatan, samt afbröt dervid sin venstra arm och skadade sig för öfrigt så illa i hufvudet, att tillkallad läkare förklarade fara vara för hans lif. Hr Nauclr affördes genast till Serafimerlasarettet. — Antalet af klagomål öfver påförda utskylder efter II artikelns bevillning i hufvudstaden uppgick i Lördags middag, vid besvärstidens slut, till 1,473.