Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1868, sida 2

diga beteende sjelf befria en sydstatsfånge, så snart ett tillfälle erbjöds mig. Ni vet nu, att de anbud ni gjorde mig för några dar sedan ej föranledt mig att glömma min pligt. Jag inlöser endast ett heligt löfte, — men låt oss lemna detta, som jag hoppas skall höja mig i er aktning; är ni beredd att anförtro er åt mig och följa mina anvisningar? Ludlow hade stigit upp och betraktade sergeanten med en blandning af högaktning och blygsel. Ni är en redlig man och något annat än hvad jag först trodde, sade han och tryckte krigarens hand, — emottag min tacksamhet. — Är ni beredd? frågade sergeanten åter med en viss otålighet, — min tid är dyrbar. — Jag är beredd att helt och hållet anförtro mig åt er. — Godt; då vakten kommer för att afbemta er till den vanliga spatsergången, så stanna inne och förege ett illamående; låt edra kamrater gå ensamma och lägg er på er bädd. Stanna der till dess aftonrunden har varit hos er; det öfriga skall jag ombesörja. Med dessa ord, och utan att afvakta något svar från de tre fångarne, gick han ut genom dörren, hvilken han omsorgsfullt stängde. Dagen förflöt på vanligt sätt. På bestämd tid fördes fångarne uti fria luften, naturligtvis under militärbevakning, och på bestämd timma återfördes de till sina rum. Ludlov hade afböjt att deltaga i promenaden; han föregaf att han kände sig sjuk, men tillbakavisade den erbjudna