Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1868, sida 2

vid domstol, och denna har enstämmigt uttalat sig mot qvinnornas valrätt. Vid de förestående parlamentsvalen skola en mängd nya män framträda, bland hvilka torde böra nämnas: Vernon Harcourt, en bekant medarbetare i ,,Times, Auberon Herbert, earl Carnärrvons bror, romanförfattaren Anthony Teollope, den från Krim, Indien och andra ställen välbekante korrespondenten till ,, Times W. Russell; än vidare hela raden af reformligans ledare: Edm. Beales, öfverste Dickson, Potter, m. fl., samt slutligen några af J. St. Mills doktrinära radikaler. Mill har i det hela intagit en underlig ställning till dessa val. Under det han — nu som förr — bestämdt vägrar att gifva ut en enda vitten för sitt eget vali Westminster och öfverlemnar åt ett sjelfbildadt utskott af liberala att försäkra honom och partiet om denna plats, har han både tillskjutit penningar till valutskottet i Lancashire för Gladstone, partiets ledare, samt i London för Beales, äfvensom särskildt förordat arbetaren Odger, hvilken skulle uppträda som kandidat i Chelsea, men sedan dragit sig tillbaka för en annan liberal kandidat, hvilkens utsigter voro bättre, på det icke torierna skulle afgå med segren. Men icke nog härmed; han har äfven, för att få andra åsigter representerade, förordat atheisten Bradlaugh, hvilken vill hafva alla kyrkor — och således icke blott den irländska statskyrkan — upphäfda, samt uppmanat den mycket ansedde Bodtverie att träda tillbaka från den skottska valkrets, han i 24 år representerat, för att lemna plats åt en mr Chadwich, som ingen känner. Det är emellertid icke endast genom nya mäns framkomst, som underhuset skall erhålla ett väsendtligen förändradt utseende, utan äfven genom en del äldre mäns bortgång från det politiska lifvet. Sålunda afgå den förre tory-krigsministern, general Peel (Robert Peels bror), den gamle Heatheote, mångårig representant för universitetet i Oxford, samt underhusets tvenne äldsta medlemmar: lord Statham och Th. Peers Williams. Dennison skall nu blifva underhusets äldste medlem, vald 1823, och utom honom skola endast ett par medlemmar från Georg IV:s tid (före 1830) erhålla säte, nemligen marinministern Corry och den radikale W. Marshall, då deremot i det underhus, som valdes 1863, satt ett helt dussin medlemmar, äldre än 1820, Georg ILTs dödsår. Andra underhusmedlemmar afstå från striden, enär de icke kunna vänta att blifva valde i sina förra kretsar under de nya valförhållandena; andra åter söka nya valkretsar, och flera, som våga striden, skola helt säkert komma att stå tillbaka för medtäflare af nyare riktningar, ett öde, som i Sheffield måhända hotar Roebuck, änskönt man fruktar, det han skall taga sig döden af sorg och grämelse öfver ett sådant nederlag. TIimes gör sig mycket lustig öfver Disraelis tal vid lordmayorsbanketten och uttalar sig i slutet af sin artikel sålunda: Disraelis bana som premierminister närmar sig sitt slut, och så synes det äfven vara med hans vett. Han har intet nytt att förtälja oss. Det är endast den gamla historien om de utländska angelägenheternas ledning, hvilken lärer vara så utmärkt, att alla föregående utrikesministrar måste lida af jemförelsen. Stora principer, säger han, skola stå på spel under den förestående valstriden. Olyckligtvis hafva vi hört allt detta förut, och verlden har blifvit enig om, att det icke har stort att betyda. Disraeli har intet nytt kort att spela ut. Hans sednaste tal, med all dess djerfhet och konst, röjer likväl endast, att talaren nu gör sin sista insats, samt att han sjelf förutser, det han skall duka under.f Markisen af Hastings, som under de sednare åren så många gånger varit omtalad, har aflidit 26 år gammal. Han ärfde sitt markisat 1851, gifte sig 1864 med lady Florence Paget, dotter till markisen af Anglesen. Den aflidne efterlemnar inga barn. , Times tager sig af den unge markisens död anledning att hålla en moralpredikan för Englands aristokrati, i hvilken det heter: ,,Det skall komma en tid, då man skall noggrannare tillse, huruvida de befintliga institutionerna äro dugliga. Redan nu sätter man i fråga en institution, som är långt äldre än pairskapet; den väsendtliga förebråelsen mot irländska kyrkan är, att den icke arbetar, och andra institutioner, hvilka icke arbeta alls eller också i falsk riktning, kunna blifva utsatta för samma anfall. Äfven pairskapet skall komma i tur härtill. I St. Paulskyrkan har ett monument af den aflidne amiralen sir Charles Napier nyligen blifvit aftäckt; det är en relief