Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1868, sida 2

att bära musköten och slåss mot södern. — Äfven i S:t Louis kan du gå in vid ett af nordstaternas regimenten. — Går inte an, goda missus, invände Leander; — general Sherman är den störste gentleman i verlden; han befinner sig redan med sin arme i rebollstaterna och håller på att befria alla slafvar, och under denne general vill jag tjena och hjelpa honom att besegra södern. Det är min vilja, goda missus, och en vilja har jag nu, då ni har lofvat frigifva mig. Många färgade ha redan skyndat till honom, och jag skall nog finna honom; men för att det skall gå lättare, ville jag be er att skänka mig de båda hästarne. Ni kan ju inte ta dem med er, och att släppa dem här vind för våg, dertill äro de ännu för goda, och att återföra dem till plantagen? Hahaha! Plantagen återser jag först på jag kommer för att ge min gamle far friheten. — Godt, Leander, så vida jag eger någon rätt till hästarne, så skänker jag dig dem, men betrakta min lille gosse, hur sjuk han är och hur nödvändigt läkarhjelp behöfs; gå och signalera ångaren, så att ban inte går förbi utan att medtaga oss; — Rosa skall hålla papperet åt mig, och med glädje skall jag uppfylla dina önskningar, ehuru det hela numera är en öfverflödig formalitet. Rosa lemnade Leander sin röda hufvudduk, hvarefter han åter sprang ned till stranden, hvarifrån han nu kunde se hela den annalkande ångbåten. Denne öfvervann synbarligen blott med möda den starka strömmen, ty utom att han var försedd med en tung bepansring för att skydda besättningen mot skott från