Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1868, sida 2

Bref från Norra Finland. (Korresp. till Handelstidningen.) Brahestad den 28 Oktober 1868. I en väns beqväma vagn tillryggalade jag, på en kort, men vacker och solbelyst Oktoberdag, de åtta milen emellan Uleåborg och denna ort, besåg under färden en gammal landskyrka med dess afgrundstaflor, i hvilka brandgula lågor, vaxgula syndare och brungula djeflar med ärtgröna svansar bildade mindre täcka än prålande grupper, passerade den vidtberyktade Limingo äng med dess otaliga höstackar, delvis små som skyllerkurar, delvis stora som börsen i Göteborg, — gjorde en liten afväg till slagfältet vid Siikajoki, vidrörde med vanlig turistnyfikenhet en från den 18 April 1808 i prostgårdens salongsvägg qvarsittande kanonkula och hörde berättas hurusom upprorslagen blifvit tillämpad emot en mängd uppstudsiga arbetare, då den vackra bron öfver Siikajoki ell byggdes i början af 1840-talet. Brahestad, Finlands förnämsta sjöstad, eger knappt 3,000 innevånare och är i yttre måtto ganska oansenlig med nyligen stenlagda gator och låga, merendels gamla envåningshus på höga, nya stenfötter af vacker rödkornig granit. Rådhuset är den enda prydliga byggnad i staden, men saknar äfven all stil. Trädplanteringarne på torg och stränder hafva för sin tillkomst att tacka stadens för några år sedan till landssekreterare i Uleåborg befordrade borgmästare Konstantin Hildn, hvars efterträdare icke synes egna dem tillräcklig omvårdnad; gångbron till promenadparken Långholmen med dess resliga granar, två goda badinrättningar och ,,bolagsvillan Ilolinna (Glädjeborg), är deremot ett verk af äldre tider. Men — om Brahestad icke kan vara synnerligen stolt öfver sin yttre fysionomi, bar platsen förvärfvat sig ett så mycket större anseende för sin rederirörelse och fraktfart, uppdrifven till ganska ansenlig höjd genom den härstädes) rådande utmärkta enighet och associationsanda, hvilka redan i slutet af förra seklet bemärktes och framhöllos af den , finska historiens ader Gabriel Porthan, medan denne å andra sidan icke underlät att observera och nagelsara med splitet och osämjan i Uleåborg. Det är visserligen sannt, att den engelske professorn Clarke, som besökte dessa nejder kort efter Porthan, icke delar dennes åsigt; men då Clarke rosar Uleåborg hufvudsakligast derföre, att han derstädes fick, i sällskap med Acerbi och Sköldebrand, intaga en splendid måltid hos landshöfdingen baron Silfverhjelm, och lastar Brahestad derföre att dess köpmän talade engelska, finner man