sigte blef likblekt, ögonen erhöllo ett stelt uttryck, hennes hopknäppta händer öppnades matt likasom på en döende, och oregelmässigt sramträngde andedrägten från hennes tungt arbetande bröst. Ludlow hvar är hviskade hon nästan ohörbart, men afbröt sig rysande vid de mot henne riktade iskalla blickarne. Miss Houler upplyftade åter tidningen och fortfor : . Hälften af regimentet och nästan alla dess officerare befinna sig bland de fallna, återstoden emotser ett ännu värre öde, ty den råkade i fångenskap. Öfverste Ludlow kämpade med dödsförakt i spetsen för sitt regimente, — vid detta ställe läste miss Houler med beräknande elakhet ytterst långsamt, — ,så många skott än riktades emot honom, så träffades han dock ej af ett enda, likasom egde han ett förtrolladt lif. Först mot slutet, då nästan alla hans män voro fallna eller fångna, träffade ett helt nära honom aflossadt skott — — — Hvem? frampressade Alice med döende stämma, då miss Houler åter dröjde ikasom för att hopstafva de följande orden. — Tålamod, svarade furien hånleende, — ni får tids nog höra det förfärliga, Drifven af förtviflan försökte Alice att iter uppresa sig i afsigt att rycka tidninsen från miss Houler. Men samtidigt öll det henne in att hon ej derigenom örbättrade sin belägenhet, och med föramande själsspänning afvaktade hon fortsättningen. ,Iräftade ett helt nära honom aflosadt skott, upprepade miss Houler, —