Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1868, sida 2

sig för själens öga och framkallade blott en känsla af ljuft svårmod vid minnet af erfarna missräkningar och lidanden; till och med tanken på den eviga hvilan och den en gång förestående skiljsmessan från älskade menniskor och ställen förlorade hvarje spår af bitterhet vid en blick på dessa högtidligt stilla trädkronor. Ovilkorligen sänktes blicken nedåt och sökte mekaniskt en undangömd, sval vrå, der man kunde slumra i ro efter fulländad lefnadsvandring. Blickarne sänktes nedåt till marken, och skingrade voro de fredliga bilder, som nyss föresväfvat åskådaren; ty hvart ögat än vände sig, talade allt om blodiga strider, rubbad familjelycka och allmänt förfall. Visserligen trängde sig blommor och knoppar i skiftande färgprakt emot den skyggt tillbakabäfvande blicken, visserligen reste sig undersköna ormbunkar mellan högstammiga törnrosor och praktfulla rhododendronbuskar, men det in tryck, som vid en annan tid skulle hafvs blifvit väckt derigenom, gjorde sig nu e gällande, då man riktade sin uppmärk samhet på gräsmattan och de många slin grande gångarne. Allt var för konstfullt och ordnadt efte: en viss plan för att vara en vildmark, och åter för att vara trädgård eller parl tycktes allt vara för mycket vårdslösadt Endast med möda kunde man urskilj: de af högt gräs beväxta gångarne från de förvildade rabatterna. Ogräs frodades ym nigt på trädgårdssängarne och hotade at förqväfva de ädlare växterna; de från sing stöd lossnade rosenstånden lutade sins kronor mot marken, och der den genon trädgården förande kanalen utvidgade sig