Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1868, sida 2

er den tidigare delen af sommaren (Maj-Juli) amträngande äfven till S1:sta graden endast unantagsvis lyckats, och den lucka, som af dem mnats, nemligen om is-förhållandena under den dnare delen (Augusti, September och början af ktober), har nu af E. M:ts ångfartyg blifvit fylld enom de trenne försök, som af detsamma gjorts ån den 23—28 Aug., den 17—25 Sept. och den —4 Oktober. Såsom ett faktum från desamma jåste nemligen framstå: att ehuru isen under ugusti och större delen af September väl daglien både minskas till qvantitet och försämras till valitet, eller hvad man kallar ,,ruttnar, så blir en dock icke navigabel äfven med ångfartyg; — ch ehuru mot slutet af September ismassorna af e då inträdande höststormarna spridas och lemna ännor emellan sig, så försvårar hafvets tillfryande mellan isfälten, i förening med den dagligen ftagande dagern, så mycket framträngandet, uner det att de utan föregående varning häftigt upptående stormarna göra all navigering, vare sig land den glesare isen, som af hafvet sättes i uppor, eller den tätare, som derunder skrufvas tillammans och upp på hvarannan, så äfventyrlig, tt något hopp om att, inkommen deri under en ådan, åter komma ut med sitt fartyg, torde vara anska ringa. Den vidare lösningen torde derföre med mesta tsigt till framgång böra sökas medelst slädfärd mder våren, innan de å isen samlade snömassorna örlorat sin skare. Om nordligare land än Sju-öarna ej hade unler sista höstresan påträffats, men dessa tillgängiga, hade, såsom redan anförts, det derföre varit xpeditionens mening att der öfvervintra, i fördoppning att med den, ehuru ofullständiga, utrustling (t. ex. bristen på hundar), som af den veenskapliga expeditionen för en sådan opåräknad vändelse förskaffats, nästa vår kunna öfverskrida ittminstone S4:de graden, medan under försommaen rikt tillfälle skulle återstått, innan återresan cunnat företagas, att å den då ännu obrutna isen nellan Nordost-landet och Giles land nå det sedvare och undersöka dess sträckning; men det uppörda tillstånd, hvaruti Polarhafvets ismassor sig på senhösten befunno, gjorde månheten om fartysets säkerhet, särdeles efter den erhållna läckans eparerande, till en pligt, att ej vidare äfventyra less säkra hemförande; hvarför återvändandet till Norge blef bestämdt att ske, sedan försök dock sjorts, huruvida ej Giles land kunde nås på någerlunda isfritt vatten. Ett vigtigt rön ligger otvifvelaktigt deri, att gränsen för navigabelt vatten af E. M:ts ångfartyg funnits obetydligt olika med hvad alla tillgängliga uppgifter om dess sträckning förut gifvit vid handen, med den utvidgning deraf, som under tidigare delen af September månad har varit en följd af Arstidens längre framskridande, äfvensom att de ställen, som med anspråk på trovärdighet finnas antecknade om att den 81:sta parallelen kunnat tillförene öfverskridas, (af Scoresby d. ä. år 1806 till sl gr. 30 min. och af Parry 1827 till 81 gr. 5 min.) varit ungefärligen under samma meridian som den E. M:ts ångfartyg i år nått, 81 gr. 32 min. och 8l gr. 42 min., nemligen omkring 18:de och 19:de meridianen, eller en sträcka af 20 nautiska mil. De djuplodningar, som verkställts längs iskanten från 20 gr. ostlig till 2 gr. vestlig längd, böra äfvenledes tjena som vigtiga materialier för en fullständig utredning af Polarbassinens beskaffenhet, på samma gång de i afseende å djurlifvet å hafsbottnen lemnat värdefulla resultater. Helsotillståndet ombord har fortfarande varit odt. E. M:ts ångfartyg ,,Sofia, till ankars i Troms den 20 Oktober 1868. F. W. von Otter, chef. I ett enskilt bref skrifver baron v. Ottei följande: ,Sofia ligger nu åter säker i Tromst hamn, och vi ha lemnat Polarhafvet mec dess vid denna årstid många vansklighete: bakom oss, dertill nödda, måhända för de bättre, mera af omständigheterna än a egen vilja. Det återstår nu att visa, at de resultater, som vunnits, på något sät motsvara de förhoppningar, man hyst om expeditionen. Genom så utförliga rapporter, som tider medgifvit, har jag, till K. M:t redogjor för huru jag sökt utföra min andel häri och jag hoppas hvarje opartisk granskart skall finna, att något mera storartadt re sultat ej stått i mensklig makt att vinna Glädjande är det för mig, att min kollega oaktadt de stora förhoppningar han hys om ett på för-hösten relativt isfritt Polarhaf, är, som jag tror, fullt ense mec mig deruti, att Polarfrågans lösning ej ka vinnas på öppet vatten, utan måste ske på isen; och flaggans heder anser jag var: häfdad — så på ångare hon varit sva jande — då vi ändock kommit dit änm ingen med , klara papper kan visa sit hafva tagit middagshöjden från däcket a sitt fartyg, nemligen inom 4:de hundrade nautiska mil från polen. Scoresby, son är den som hittills kommit längst, upp gifver sjelf, med den auktoritet han egd efter 17-årig erfarenhet, att det öppn. bälte, han 1806 der fann, var en märk värdighet; och då sådana män som Phipp och Franklin måst nöja sig med att kom ma till 80 gr. 48 min. och 80 gr. 28 min så bör ej mera kunna fordras, äfven a den som har fördelen af ångare bakon en god jernbog, än att komma en gra längre. Att den höjd, vi nått, ej kunna hinnas utan att på många ställen spräng isflack, som segelfartyg aldrig skulle dröm om att komma igenom, behöfver jag e nämna; ty sedan vi kommit temligen fram fanns ej en ränna eller en aning af vat tensky nordvart som ej försöktes, och d Sofia kommit till sin hedersplats vi — — — 111. 114