Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1868, sida 2

warefter ,.Sofia, följande yttre kanten, styrde stoch nordvart tills på e. m. is varsnades i J.O, som syntes vilja göra oss vägen stridig, och ag ansåg klokast att i afvaktan på den kommanle dagen der lägga bi, för att under densammas opp kunna göra allt det bruk af dagern, som omständigheterna medgåfve. Kl. 3 f. m. den 4 befann sig fartyget vid S1:a graden, och det hade varit min mening att vid denna tid vända och ligga upp emot isen; men tilltagande 8.0. vind och sjö gjorde det rådligare att komma ut derfrån. Tjenliga ref intogos och vi lågo med eldad maskin, för att hjelpa fartyget genom isen, som, nedförd med den till storm tilltagande kultjen, syntes allt efter som dager inträdde mer och mer omgifva oss, och kl. 1 7 f. m. blef det nödvändigt styra igenom ett temligen tätt isband; — det bläste vid denna tid half storm och fartyget vältrades fram mellan isstyckena, då härunder det slungades mot ett sådant i lä, som sprängde hål under vattengången i styrbords aktra kol-lår. Luckan till densamma igendrefs genast så sorgfälligt som möjligt, för att begränsa vattnet inom kollåren; kurs sattes på närmaste tillgängliga land, och det var hopp om, att hamn utan vidare svärigheter skulle nås, då, en knapp timme sednare. vattnet rapporterades inströmma å trossbotten. Som maskinpumpen hade fullt upp att göra att draga ut läckvattnet, som från kol-låren kom till maskinrummet, vågade jag icke annat än tillfälligtvis ditsläppa något från trossdäck, utan länsning medelst pytsar var enda medlet som fanns, under det att en del af inredningen nedrefs, till läckans finnan, och provisionella pumpar tillagades. Kl. 29 örjade vattnet äfven tränga upp iaskugnarna, så att ösning äfven från maskinrummet med pytsar måste företagas till hindrande af eldarnas släckande. Oaktadt ösningen jemte öfriga länsningsmedel bela tiden oafbrutet fortgått, hade dock vattnet vid middagstiden stigit så å trossdäck, att luckan till aktra vattentäta skottet måste öppnas, för att med dettas pump kunna hastigare utdraga en del. Så fort fartyget kommit så under lä af land, att det medelst alla flyttbara tyngder kunde något krängas, skedde detta, för att bättre komma åt att inifrån stoppa läckan till trossbotten, som dittills inomsom utombords varit 2 å 3 fot under vattnet; och då fartyget klockan straxt före 6 e. m. i säkerhet ankrade vid Amsterdam-ön, krängdes det tterligare medelst flera båtars hissande längs babords sida och deras syllande med vatten. Härigenom kom trossdäck öfver vattenytan och läckningen kunde någorlunda förhindras. Det sätt, på hvilket E. M:ts och Kronans under mitt befäl stående personal under de 11 timmar, som förflöto innan fartyget kom i hamn och ytterterligare till kl. 9 på aftonen, arbetade uti 6 köld och genomvåta at det allt öfverspolande vattnet samt utan att under dagens lopp hafva fått den minsta förtäring, var i allo så tillfredsställande, att det skulle vara mig omöjligt att, huru kär en sådan pligt vore, utan orättvisa mot de ötriga kunna nämna någon såsom den der företrädesvis skulle bafva utmärkt sig; och detsätt, den beredvillighet och outtröttlighet, hvarmed ombord varande vetenskapsmän, professor Nordenskiöld och fil. dokt:na S. Lemström och S. Berggren, under hela tiden delade med manskapet dagens börda, står vida öfver de ord, hvarmed jag skulle derom inför E. M:t kunna underdånigst uttrycka mig. Sedan fartyget under nattens lopp blifvit, med undantag af den tilltäppta kollåren, fullständigt länsadt och läckorna på bästa sätt invändigt stoppade, afgick fartyget följande förmiddag till Kings Bay, för att i en derstädes belägen, fullkomligt tillsluten hamn läggas på land och krängas. Ankomsten dit skedde samma afton; och sedan lämplig bädd blifvit upplodad och tidvattnet befunnits tjenligt, halades fartyget den 6 upp å densamma och krängdes. Så fort yttre vattentillståndet tillät, utpumpades vattnet från kol-låren och kolen uttogos, hvarefter läckan — som bestod deruti, att plåten, som med sin öfra kant går till en fot under vattenlinien, hade en halfannan fot lång samt en och en half linie vid spricka, så att två stycken spant voro sprängda och åtskilliga naglar gångna, samt skansdäcket till trossdäck äfvenledes uppsprängts — tillfälligt tilltäpptes utifrån, hvarpå den under följande dagar reparerades medelst i talg dränkta filt-klädda ekfyllningars fastskrufvande genom sidan i bucklorna, hvilka åter kläddes med jernplåt, äfvenledes särskildt fästad genom sidan. Under sednare dagarne af arbetet härmed, som upptog till och med den 10, började hamnen, förut uppfylld af glacieris, att frysa till, så att det var i god tid fartyget nämnda dag på natten kunde läggas ut på öppnare vatten. Efter att sålunda åter vara sjöfärdig, ansågs det hvarken möjligt, till följe af den framskridna årstiden, eller rådligt för fartygets säkerhet, att vidare försöka komma nord-hän, utan kursen sattes syd-öfver, för att rund Sydkap och Tusenöarna komma mot Giles land; men så voro ismassorne under de sista dagarnas stormar satta i rörelse, att på vägen till Sydkap ett 60 nautiska mil bredt drif-is-bälte måste genomträngas under i öfrigt ingalunda förmånligt väder, och sedan Sydkap den 14 passerats, möttes öster derom äfven is, för hvilken fartyget den 15 på aftonen vände, sedan isens kant blifvit följd till inemot 24:e meridianen, och kurs sattes för Beeren Island. På vägen dit anträffades en bank, sträckande sig ONO. 60 nautiska mil från samma ö, med djup vexlande mellan 15 och 40 famnar. Å denna nödgades fartyget den 16 på aftonen lägga bi för NO-lig storm, och det var ej möjligt förr än den 18 på morgonen att söka länsa undan densamma. E. M:ts ångfartyg inkom hit i dag på morgonen och ärnar så fort de redan förut hitsända samlingarna blifvit ombordtagna afgå till Göteborg; men som utrymmet ofvan däck af dem äfven till stor del kommer att upptagas, anser jag försigtigheten bjuda att gå inomskärs der sådant är möjligt, och torde alltså fartygets ankomst till Göteborg ej kunna motses förr än i sista veckan afs nästa månad. Ehuru den nu återvändande expeditionen sålunda icke kunnat komma så nordligt, som önskningarna och möjligen förhoppningarna för den s. k. Polarfrågans lösning kunnat sträcka sig, vågar jag dock uttala den öfvertygelse, att den nalkats densamma så nära som det blir möjligt å öppet vatten. Genom engelska flottans expeditioner, 1773 under kaptenerna Phipps och Lutheridge, 1818 under comodore Buckan och Jolm Franklin, 1827 under kapten Parry, samt den ryskas 1765 och 1766 under Tschitshagoff, tillika med den berömde engelske vetenskapsmannen och hvalfångare-kaptenen Scoresbys erfarenhet under 17 års navigering i dessa latituder, har det blifvit ådagalagdt, att unmm ——— AA