Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1868, sida 1

hade förr varit ett praktrum. Äfven ännu var den rikt smyckad, men man såg på hela inredningen att föga omsorg användes på dess underhåll, och att man ännu mindre tänkte på att reparera skadorna. Matlorna voro nötta samt här och der trasiga; de tunga sidengardinerna voro urblekta, möblerna stodo oordnade; flera fönsterrutor voro spräckta, några till och med borta, korteligen, man märkte lätt att antingen öfverdrifven sparsamhet eller verklig brist hade vunnit insteg i dessa rum, i hvilka för ett par år sedan ybpig rikedom herrskade. Fyra stora glasdubbeldörrar ersatta jönster åt trädgårdssidan. De föråe ut på en rymlig veranda, hvars lätta tak uppbars af åtta ihåliga gjutjernspelare. Dessa pelare voro endast här och der skönjbara, emedan murgröna och den bredbladiga piphufvudrankan hade slingrat sig tätt omkring dem och under takgesimsen förbundo kapitälerna festonartadt med hvarandra. Dessa slingerväxters vanskötsel framträdde minst störande; det berörde ögat till och med angenämt och kunde hatva ansetts afsigtligt, om icke på de synbara delarne af gjutjernsgallret rosten hade sesrat öfver den hvita oljefärgen, och de täcka målningarne på tak och sidoväggar ej hade blifvit nästan utplånade genom bristande skydd mot luftens åverkan. Äfven den dyrbara alabasterampeln, som i midten af taket hängde ned från näbbet af en flygande örn och förr utgjort en prydnad för verandan, visade tydliga spår af bristande tillsyn. Q FA.