Angåerde exdrottning Isabella vill, Gau5 cis, hafva erfarit, att hon inträffar i Paris just samma dag, då det kejserliga hof-S. vet begifyer sig till Compiegne, samt att ri hennes vistelse i hotell Montailleur vid Champs Elyses skall blifva ungefär 5 vec-m kor, samt att hon ämnar lemna Paris, så ltt snart den kejserliga familjen ätervänder h ill tuilerierna. SPANIEN. sl En korrespondent i Madrid till ,, Times-I. ir af den åsigt, att utsigterna till en spansk Oe republik äro långt ifrån så ringa, som desa i allmänhet framställas. Han skrifver: i ,Den lycka, som Schweiz åtnjuter, och den ler makt, till hvilken Förenta Staterna utvecklat sig, sg är ämnet för alla samtal. Utan tvifvel skulle en ge verklig konung, en högsinnad, tapper och ridder-e lig furste, en Cid eller San Fernando i vår tids— drägt, ännu beständigt förtrolla spaniorens inhill-fu ningskraft. Men, ack! något sådant ideal till furste visar sig ingenstädes, och till och med de, som p. förorda ett fursteval, medgifva, det de hafva att!de kämpa med en svårighet, som är motsatt den, Jå bvilken man kallar ,embarras de choix; de med-! pc gifva, att valet måste göras inom en mycket trång 80 krets af personligheter, samt att det egentligen is icke är något egentligt företräde att vänta hos nå-ser gon af dem. Hvad som framför allt annat måste sic läggas märke till, är, att konungavalet långt min-v. dre skall blifva beroende af de allmänna valen 1 och beslutet i cortes, än man i utlandet är benä-å gen att tro. Under de sednaste 40 åren har fol-m ket visserligen varit den makt, som väckte försla d ger, men det var dock alltid armöen, som bragte di dem till utförande. Denna arme existerar ännu, te och den är medveten om den roll, som den spelat vid den sednaste rörelsen, och armåen vet tilllika, att den kan leda hvarje blifvande rörelse. Om ett par regementen finge det infallet att med hertigen af Montpensier eller hertigen af Madrid o i spetsen marschera mot Sevilla eller Barcelona eller Madrid, så skulle det i sanning icke vara! s; folket, af hvilket de hade att frukta något motstånd. Armö6en är visserligen för ögonblic et lugn; den är belåten med sig sjelf, pa isk och välsinnad mot folket. Men den är tillika beroende af sina ledares planer och befallningar; den har på den sednaste tiden blifvit öfverhopad med avan-y cementer i massa och smekad med oförsvarliga foreträden. Det är svårt att förutsäga, för hvil-yr ken person eller princip, som armsen skall uttala f sig. Om de generaler, som ztå i spetsen för pro-y visoriska regeringen, vore höjda för stränga ät-a gärder, skulle republiken uppenbarligen hafva dä-f a I Tiga utsigter, och man skulle knappast höra talas derom. Men det är att hoppas, att Narvaes och 0 Donnelis dagar skola vara förbi i Spanien. Hvarken Prim eller Serrano önska använda våldsamma åtgärder för att genomdrifva sina planer. Serrano har förpligtat sig att befrämja hertigens af Montpensjer kandidatur, men endast genom lagliga medel. Prim har helt visst ingen förkärlek 1 för republiken, men om folket skulle välja denna f statstorm, och isynnerhet om Prim sjelf blefve å ställd i spetsen för den som president, hvarföre 1 skulle han då utgjnta blod endast för att forskassa 1 kronan åt Ferdinand af Coburg-Braganza, som 1 försmår den, eller åt Anton af Montpensier, som försummat det rätta ögonblicket att vinna densamma? Från Madrid skrifves d. 29 Ökt. till den franska ,Libertå: Studenterna organisera idag ett möte angående undervisningsoch religionefriheten, hvilken sednare fräga man icke önskar måtte blifva förd till en alltför snar lösning. Studenterna och de liberale vilja proklamera, att denna sistnämnda frihet, som synes injaga skräck hos ministeren, är Septemberrerolutionens vigtigaste eröfring. Presterskapet glädjer sig åt denna demonstration, enär det mycket väl vet, att ministeren icke skall vara djerf nog att genom ett dekret införa religionsfrihet, utan att regeringen vill låta ansvaret för en sådan åtgärd hvila på de konstituerande cortes. Olozaga gör sig i detta afseende besynnerliga illutoner; hån ämnar nemligen göra religionsfribeten bet bg dt ———k—p2 CHe—-—— till föremål för en internationel konvention. Hvari för förfar han icke på samma sätt med de andra friheter, som juntörna förklarat sig för? l RUMÄNIEN. . Den allmänna uppmärksamheten har på sednare tider flera gånger blifvit fästad å Donaufurstendömena, enär denna tur; kiska vasallstat synes vara medelpunkten för hvarjehanda politiska agitationer, som kunna blifva hotande för Europas fred. Bumäniska regeringens hållning har specielt gifvit Österrike, Frankrike och England anledning till förnyade klagomål, ; hvilka väsendtligen gå ut på, att kabinettet i Bukharest hycklar vänskap med 4 restmakterna, men i verkligheten går Rysslands och Preussens ärenden, och isynnerhet låter använda sig till agitationer mosj Turkiet genom att understödja bildandet af bulgariska friskaror på sitt territorium,Ö och mot Österrike genom att uppreta den ; rumäniska befolkmug en I Siebenbärgen Ett af oss meddeladt teleghar ihnehållit, att England i förening med umale ter som stå på samma ståndpunkt i den orientaliska frågan (Österrike och Frankrike) i Konstantinopel företagit steg för att förmå Porten ,,att taga initiativet tilll! en allvarsam framställning, hvilken gaI rantimakterna skulle låta utgå. Att Por-, ten, som har öfverhöghetsrätten öfver s Donaufurstendömena, skall taga initiativet i denna sak, är lätt att förstå. Svårare är att ! fatta, hvad en ,allvarsam framställningskulle kunna verka i Bukharest, så vida den icke understödjes af kanoner och bajonetter. Att sjelfva garantimakterna skola göra en ! sådan framställning — som det heter is 1 t 1 1 f d ( ( l 5 j 1 L j ö telegrammet — är måhända ett mindre noggrannt uttryck för, att de skola understödja Portens steg i denna riktning. Men under alla omständigheter skall furst Karls utrikesminister, Jon Bratiano, väl knappast låta skrämma sig af de noter och depescher, som tillsändas honom. I början af September riktade sultanens regering en not till regeringen i Bukharest, hvarutij den i starka uttryck besvärade sig öfver bildandet af bulgariska insurgentband på rumäniskt territorium. Denna not har för kort tid sedan blifvit besvarad af ministerpresidenten Galesco på furst Karls vägnar. Kabinettet i Bukharest förnekar) hvarje af Portens påståenden, försäkrar sulAWCLE—