Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1868, sida 2

kyrkliga partiorna; endast deras begge yttersta flyglar voro siendtligt stämda mot honom. Till de mest betydande händelserna under hans primat höra Colensostriden och den s. k. pananglikanska synoden, som förlidet år hölls i hans palats i Lambeth. Det embete, som genom hans död blifvit ledigt, inbringar sina innehafvare den ansenliga summan af 15,000 pund sterling. En anglikansk prests, rektorn i Clifton, och hans hustrus öfvergång till katholska läran har gjort ett ofantligt uppseende och ökat de ifriga protestanternas ovilja mot puseyiterna, eller — som man på sednare tider börjat kalla dem — ritualisterna. En dame i Liverpool har i bref tillfrågat Gladstone, hvilken ställning han ämnar intaga till frågan om skyddet af gifta sruntimmers egendom samt till fruntimmers rösträtt vid parlamentsvalen. Gladstone har offentliggjort sitt svar, i hvilket han i allmänhet förklarar sig för ett verksamt skydd åt gifta fruntimmers förvärf och uttalar den åsigten, att det förtjenar atttagas i allvarligt öfvervägande, huru vid de nämnda valen qvinnors egendom fördelaktigt skall kunna representeras. SPANIEN. En korrespondent från Madrid till den franska ,,Temps meddelar följande framställning af de partier, som vid de nästa valen till cortes skola uppträda mot hvarandra: 51) Den provisoriska regeringen, hvilkens makt beror på armen och det ringa afseende, den fäster vid sina motståndare. 2) Det talrika progressistiska partiet, hvilket — erkännande, att det icke utan andra elementers tillhjelp skulle kunnat störta dynastien, hvilket väl må kunna anses såsom hafvande varit det nödvändiga vilkoret för revolutionens framgång — med regeringen är enig om att icke gå alltför långt. Ganska starka band rena progressisterna med regeringen; och de äro icke med den af skiljaktiga meningar i afseende på regeringsform, thronkandidat eller någon princip. Emellertid vilja progressisterna icke endast upprätthålla vissa provinsers administrativa, utan äfven deras provinsiella sjelfständighet. Hvad som utgör detta partis kraft, är de industriella och kommersiella distrikternas bourgeoisie. 3) Det demokratiska partiet är mycket splittradt och alltid beredt att göra opposition endast för oppositionens skull. Dess pärskilda fraktioner närma sig nu hvarandra, och man hoppas, att partiet snart skall komma till en fast konstitution. Dess ideal är nationalsuveränitetens fullständiga förverkligande. I detta parti finnas intelligenta män, men det fattas dem tillräcklig energi. Hvad dess materiella krafter angår, så kan partiet sjelft knappt uppgifva dem. Jag tror emellertid icke, att det demokratiska partiet i ett gifvet ögonblick skulle lyckas att föra med sig de väsendtligen demokratiska befolkningarne i södern. 4) Det klerikala partiet, hvars roll — jag tillstär det öppet — icke är rätt klar för mig. Om jag skulle tro vissa rykten, så är detta parti fullt öfvertygadt att segra vid nästa cortesval, samt att det — i händelse af behof — skulle kunna organisera ett carlistiskt eller igabellistiskt Vendee i de baskiska provinserna, i Öfre Arragonien och Andalusien. Likväl säges, att det lägre presterskapet icke är obenäget att erkänna sakernas nuvarande skick, men det drifves för mycket af sina förmå och egentligen mot sin vilja ät reaktionen. Å andra sidan påstå demokraterna, att bergsinvänarnes famösa fanatism endast är en fabel. Dessa partier dela sig naturligtvis i ett stort antal fraktioner, hvilka skulle vara svåra att specificera Den bekante carlistgeneralen Cabrera har ankommit till Paris och har derifrån offentliggjort en skrifvelse till den s. k. Karl VII, hvilken man måste anse som ett slags manifest. I början af skrifvelsen yttras, att carlisterna alldeles icke ämna strida för absolutismen, utan endast för legitimiteten. ,,Eders Maj:t — så heter det deruti — kan endast blifva en konstitutionell och liberal konung; atan att dervid handla emot Er familjs traditioner, måste Ni äfven antaga denna karakter af det skäl, att spaniorerna önska friheten. Spaniens legitima konungar hafva alltid skyndat sig att gå sina undersåter till mötes (). Derester tillråder Cabrera pretendenten att stödja sig på de liberala partierna, för att möjliggöra sitt uppstigande på thronen. Han tillägser, att Don Curlos ingalunda har af nöden att räkna på hvarken de gamla anhängarne af sin familj, eller på presterskapet, , hvilka alltid lätit dyrt betala sitt understöd. Tillika föreslår denne berömde carlistchef att förminska antalet if prester och biskopsstift. Hela dokunentet är en fullständig brytning med arlismens traditioner. I dekretet om undervisningsfribeten heer det: ,Alla spaniorer äro berättigade tt bilda undervisningsanstalter; man kan vå huru kort eller lång tid som helst örskaffa sig de nödiga kunskaperna för mbetsbanan eller andra yrken, och ingen vestämd tid behöfver dertill användas. Alla lärare vid de offentliga läroanstalna erhålla sina platser efter allmän flan och profs afläggande. Alla lärare ga rättighet att låta sina lärjungar använda de auktorer, som efter deras öfverygelse äro lämpligast. Likaså kunna de begagna de undervisningsmethoder, som väst passa dem. Staten eger icke att åg så upprörd ut, och edra väninnor i