Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1868, sida 2

när, som skulle tillhöra Preussen, då deremot Ryssland skulle hafva kuststräckan från Cattaro till Fiume. Den sistnämnda korrespondensen hvimlar af sådana orimliga uppgifter. Krigsbudgeten för 1869 skall belöpa sig till 98, 660,000 gulden (cirka 20 millioner mera än i år). Bland de utomordentliga utgifterna till armen anföres: 3 mill. gulden till anskaffande af 100,000 Werndl-gevär, 1!, mill. till nya fältkanoner, 3 mill. till uppköp af reservkrigsförråd, 2,600,000 gulden till anläggningar at fästningsverk vid rikets öppna gränsor, 212 mill. till öfvertaliga officerare, 2!, mill. till förbättring af officerslönerna, 4 millioner till betäckande af ett deficit från i år, m. m. FRANKRIKE. Hofvet skall — som vi förut nämnt — lemna slottet i S:t Cloud i början af innevarande månad för att förflytta sitt residens till Compiegne, der det ämnar qvarstanna tills medlet af nästa månad, den tidpunkt som för närvarande är bestämd för de lagstiftande kårernas sammankallande. Likasom de föregående åren skall det blifva fyra klasser inbjudna till festerna i Compiegne. Första klassen skall förnämligast omfatta medlemmarne af kejsarens familj, hvilka skulle samlas på kejsarinnans namnsdag den 15 dennes. Den af flera tidningar utspridda nyheten, att kronprinsessan af Preussen skulle väntas till Compiegne, är uppdiktad; intet furstligt besök är anmäldt, och kejsaren eller kejsarinnan hafva icke i detta afseende utfärdat någon inbjudning. Mem. dipl. vill veta, att den sammankomst, prins Napoleon nyligen hade med sin svärfar i Turin, var föranledd af en anmodan från general Prim om att skaffa visshet om huru hofvet i Florens skulle ställa sig i afseende på kertigens af Aosta kandidatur till spanska thronen. Viktor Emanuel lärer hafva svarat, att t. o. m. om hans yngre sons kandidatur skulle hafva utsigt att gå igenom, hvilket vore tvifvelaktigt, skulle han dock bestämdtafslå ett sådant anbud för att icke bestyrka det ryktet, att Italien skulle vara benäget att biträda ett förbund mot Frankrike i Preussens intresse och låta betala sig derför med hertigens af Aosta upphöjelse på spanska thronen. ENGLAND. Det vänliga förhållandet mellan England och Förenta Staterna synes nu vara på en god väg att återställas. Alabama-frågan — det ömtåligaste af de ifrån kriget gömda tvisteämnena — kommer att slitas genom en kompromiss, och den sednaste gesandten från den stora republiken synes vara kommen med allvarligt uppsåt att utjemna allt missförstånd, erfarande dervid det varmaste tillmötesgående från Englands både regering och folk. Sednast har denne gesandt gjort ett besök i Liverpool, hvarom följande berättelse förekommer i ett bref från London af den 23 Oktober: Den nye amerikanske gesandtens besök 1 Liverpool förliden gårdag har en lång tid förut varit med spänning motsedt och var i sjelfva verket ett övenement. Om man å ena sidan skall kunna rätt uppfatta den Liverpoolska köpmanscorpsens ställning i Alabamafrågan och å den andra förstå den vigt hela verlden fäste vid den nye unionsrepresentantens mottagande, bör man ihågkomma, att Liverpool icke blott såsom hufvudstapelplats för den amerikanska bomullen, utan äfven i annat afseende, är den egentliga medelpunkten för engelsk-amerikansk affärsverksamhet och att i följd af dess mångfaldiga förbindelser med Nordamerikas bomullsalstrande sydstater sympatierna för dessa, då de hade lösryckt sig från unionen, der var som allra lifligast och afgjordast. — Det var i rådhusets sal som den officiella mottagningen egde rum. Först öfverlemnades till hr Reverdy Johnson en välkomstoch lyckönskningsadress från mayorn och stadsfullmäktige, hvilken med tillförsigt karakteriserade hans mission såsom ett fredsbudskap, såsom ett nytt vänskapsband mellan de beslägtade nationerna, och af gesandten besvarades i samma anda. Efter några inledande ord af oförbehållsam hjertlighet förklarade den amerikanske gästen, utan att kränka den häfdvunna diplematiska tystlåtenheten, sig kunna försäkra, att han af underhandlingarnas närvarande ståndpunkt likasom den engelska regeringen vunnit den öfvertygelsen, att ingenting i förflutna eller närvarande tilldragelser förefunnes, som kunde störa freden mellan England och Unionen. (Bifall och högljudda rop.) Två tvistepunkter vore redan väsendtligen undanröjda, den tredje skulle inart likaledes biläggas på för begge parterna ärofulla vilkor, och det kunde icke ligga nägonting i tramtiden, som ens för ett ögonblick skulle bringa den för begge länderna så vigtiga freden fara. Den amerikanske vicekonsuln uppläste ett sormligt svar på den i adressen uttalade välkomstnelsningen och lyckönskan till sändebudsutnämningen, hvarefter följde en annan dylik adress frän nandelskammaren, hvilken dock mera betonade le båda ländernas ömsesidiga handelsförbindelser och gemensamma intresson. Äfven denna blef af gesandten, före det officiella svarets uppläsande, med otvungen öppenhet och vänlighet besvarad. En frukost i rädhusets rum följde på detta utbyte af artighetsbetygelser, och då hr Johnson emnade stället för att begifva sig till börsen och bese denna, egnades honom genom den engelska anans sänkande den högsta ärebetygelse, som kan tomma en utländning till del. Slutet på och til