Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1868, sida 2

de vådor, hvarför emigranter äro utsattaMen vi hafva icke deltagit i det sanatiska ropet emot utvandringen och emot Amerika, och vi uppträdde särskildt för några år sedan mot de ytterst oförsynta anfall, hvilka åtskilliga tidningar tilläto sig mot en här bosatt agent för emigranters öfverförande till Amerika, hr Fr. Nelson. Då det isynnerhet tillvitades honom, att han uti cirkulärer till befolkningarne i vissa orter, framställde Amerika i en lysande dager, uppmanade vi sagesmännen, att förete något enda sådant cirkulär, men de kommo dervid till korta. Då hr Nelson försäkrat red. af H.-T., att historien om dessa cirkulärer vore en fabel, så har detta hans påstående ej blifvit vederlagdt. Sedermera har också stämningen inom den svenska pressen i fråga om emigrationen undergått en betydlig förändring. Man har börjat alltmer inse, att när den svenske arbetaren, under de bekymmer, hvarför han i sednaste åren varit utsatt, söker ett bättre fält för sin verksamhet, så är han dervid uti sin goda rätt. För egen del hafva vi betraktat och betrakta fortfarande denna utvandring med djupt vemod, i det vi beklaga, att icke moderlandet kan lemna sina barn den tryggade utkomst, att de ej behöfde finna sig drifna, att trotsa resans och bosättningens vedermödor och faror, i hoppet om en bättre lott. Men vi inse på samma gång, att denna rörelse icke skall upphöra, förrän kroppsarbetet i hemlandet får ett högre värde och ett bättre anseende. Det synes oss också klart, att emigrationen skall dertill medverka, icke minst genom de berättelser, som ingå från de utvandrade. Häri ligger en tröstande tanke, likasom ock deri att de svenske emigranterna snart nog bilda betydliga samfund i det aflägsna landet, hvilka genom redbarhet, flit och upplysning häfda det svenska fäderneslandets anseende. I öfrigt är det klart, att förhållandena i Amerika äro vid olika tider ganska olika. Om de der ,,lysande förespeglingarne visa sig vara bedrägliga vid en tid, så hafra de kunnat vara sanna vid en annan. Det är omöjligt, att de närmaste anförvandter skulle sända budskap och uppmaningar till de hemmavarande att komma etter (ofta skickande dem på samma gång respenningar), för att dermed locka dem i elände. Och då vi låtit anställa undersökningar ombord på emigrantfartygen, så hafva vi vunnit den upplysning af den ene och den andre, att de resa på grund af bref från en far, från en bror, från en make, 0. s. v. Dessa undersökningar gjordes i våras, och vi veta ej huru det är med dem, som nu afgå. Men gifvet är, att en resa mot hösten alltid skall vara ogynnsam, hvarföre vi ock förundrat oss öfver att utflyttningen ännu pågår. Gifvet är också, att tilloppet af emigranter skall försvåra ställningen för de nykomne, hvilken måste blifva djupt beklagansvärd, då de komma till ett främmande land, obekanta med dess språk och alla öfriga förhållanden. Huru storartad än barmhertigheten är i Amerika, hinner den ej till för dessa skaror af tusental. Härmed vilja vi likväl ej bestrida, det icke emigrantagenter finnas, som äro nog samvetslöse, att locka enfaldigt folk från deras hus och hem, Särskilt är att beklaga, att äfven här i Göteborg uppstått en liga af s. k. ,,runners, hvilka m oförsynt egennytta ockra på de stackars utvandrarnes små tillgångar. Detta sednare förhållande borde, synes oss, blifva ett föremål för våra lokala myndigheters allvarliga uppmärksamhet. Vi våga försvara att denna uppfattning af saken är opartisk. Och om vi dervid icke kunnat blindt följa ropet för dagen, då det synts oss icke hvila på goda grunder, så kan det vara bättre i denna sak, likasom i så många andra, att få rätt, än att synas för tillfället hafva rätt. Det vore icke första gången sådant hände oss. — Öfvervåldet å Exercisheden utgör fortfarande föremål för ransakning inom den derför nedsatta krigsrätten, i närvaro af den allmänna åklagaren. Det synes ännu vara osäkert, om våldsverkarne skola kunna öfverbevisas om deras delaktighet i de grofva dåden, men det finnes ingen anledning att antaga, det icke förhören verkställas med sorgtällighet och opartiskt allvar. Under sådana förhållanden är det, lindrigast sagdt, ganska lättsinnigt, att söka nedsätta domstolens anseende genom kitsliga anspelningar på slapphet och partiskhet, såsom man erfarit från vår kollegas på platsen, Göteborgsposten, sida. Kan det visas, att vittnen ej blifvit hörda, eller att andra lagliga åtgärder till de brottsliges upptäckande blifvit uraktlåtna, må man lägga sådana fakta i da