Från Norge. Forrespondens till H.-T:n.) Christiania den 26 Okt. 1868. Vår hufvudstad har nu återtagit sir vanliga, hvardagliga, borgerliga fysionomi kungsflaggan svajar ej längre öfver slottet uniformer och ordnar äro försvunna liksom genom ett trollslag, festligheterna äro förbi, och endast minnet af konungaståten återstår. Man jemför ganska träffande den ifrågavarande tiden med ett fyrverkeri, som är vackert medan det är uppe i luften, der eldkulorna knalla samt der de romerska ljusen blänka och afsätta stjernor; men efteråt, sedan af hela herrligheten egentligen intet reellt återstår, råder onekligen mycken tomhet. Der både gäster och värdar äro belåtna med hvarandra efter 3 veckors samvaro, tillbragta i munterhet och glädje, blir det endast föga att berätta tredje man om denna tid. De kunglige ha på det mest smickrande sätt uttalat sig om vistandet härstädes denna gång, och vår allmänhet är förtjust öfver rättframheten och älskvärdheteh i deras uppträdande, så fulllkomligt harmonierande med våra borgerliga seder och bruk. Speciellt betecknade de svenska gästerna af sviten de trenne dagarnes festigheter i Drammen med anledning afjernbanans öppnande såsom något utomordentigt, genom det storartade i anläggningen och genom den stämning, som här genomsick alla samhällsklasser, och dessa yttanden ha varit upptagna i Drammens tidingar, likasom intet tydligare visar hur )opulär konungafamiljen är här i landet, in all denna frivilliga hyllning. Att förärfra popularitet hos oss brukar ej vara ägon lätt sak, då norrmannens sjelfkänsla ch lust att kriticera, i förening med våra lemokratiska förhållanden, snarare göra, tt allmänheten önskar tillämpa ostracisten på enhvar, som genom börd, rang ller förmögenhet är höjd öfver mängden, ! RR TATE ön NG tr SSR