Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1868, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Guwizot har utgifvit en brochyr under titeln: La France et la Prusse responsables devant P)Europe. Den bekante orleanisten går i denna brochyr ut ifrån, att både franska regeringen och franska folket verkligen älska freden. Med afseende på Tyskland är han ej så säker på sin sak. Han säger, att tyskarne i våra dagar äro ,la nation revolutionnairement belliqueuse, och vill icke riktigt gå in på att de äro en nation. Han talar således om ,,den talrika befolkning, som midtuti Europa bebor det vidsträckta territorium, som kallas Tyskland. Likväl anser han det för afgiordt, att ett anfall från fransk sida skulle samla alla tyskar till gemensamt motstånd, emedan de deruti skulle se ett angrepp mot deras nationella sjelfständighet; men för öfrigt antager han — på grund af ,,den moderation, som Preussen efter sina stora segrar ådagalagtk — att Preussens regering och folk hafva samma fredskärlek som Frankrike. Vid sidan häraf framhåller han det faktum, att detta oaktadt förtroendet till fredens bevarande icke skall blifva allmänt, utan att en fortfarande oro, en ständigt ånyo uppdykande farhåga för utbrottet af ett krig skall störa näringar och handel. För att komma ifrån detta ofördelaktiga tillstånd fordrar Guizot af franska regeringen, att den skall lemna ett tydligt bevis på sina fredliga afsigter, och detta kan blott — efter hans förmenande — ske genom att ställa armåen på fredsfot. Att detta medel skulle vara verksamt, vill Guizot bevisa genom att hänvisa till året 1840, då han sjelf som Ludvig Filips utrikesminister vidtog en liknande åtgärd, sedan den franska poltiiken lidit ett nederlag i Mehemed Alis sak. Då hade han gentemot ett hotande krig visserligen fulländat befästningen af Paris och vidtagit åtgärder för att göra armben krigsduglig, men tillika ställt armen på fredsfot och derigenom vunnit, att farhågan för utbrottet af ett krig snart försvann. Att hans och hans konungs beteende vid detta tillfälle ledde till Frankrikes nedsättande i Europas och landets egna ögon och blef den första orsaken till den orleanska dynastiens fall, kan man naturligtvis icke vänta att Gui