Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1868, sida 3

om stjernsall och meteorer. Såsom man af engelska och franska tidningar erfar, flög natten till dem 7 Oktober en ovanligt stor och glänsande meteor öfver engelska öarne och Frankrike, i hvilket sednare land den antagligen fallit ned. Tidningarne innehålla uppgifter, meddelade af ögonvittnen, om meteorens utseende, rigtningen i hvilken han flög, samt tiden, under hvilken han visade sig; men deremot sakna de helt och hållet uppgifter om hans skenbara lopp bland fixstjernorna, och det är just upplysning härom astronomerna behöfva, för att kunna beräkna en meteors verkliga bana genom de högre delarne af jordens luftkrets. En meteor kommer, som hvar man vet, oväntad: och försvinner vanligen efter några sekunder. Det! är således en ren tillfällighet, om han blir jakttagen af en astronom. Vetenskapen, som just i vwa dagar gjort meteorerna till särskildt föremå för sina undersökningar, behöfver fördenskull bit äde af en hvar, hvilken en lycklig slump förunaar att se en sådan företeelse. Men för att observationen skall vara af någon nytta, erfordras att observatorn kan uppgifva de stjernbilder, genom hvilka meteoren syntes flyga. Skolbildningen här och i andra länder är emellertid ännu af den beskaffenhet, att högst få personer känna stjernbildernas utseende och namn. Man får icke lära det i ungdomen, och man försummar att inhemta det efteråt på egen hand. Deraf låter förklara sig, att medan åtskilliga meteorer varit synliga under de sistförflutna fyra åren, lärer det bland dem alla icke vara mer än en enda, om hvilken vetenskapsmännen erhållit tillräckligt noggranna uppgifter för att beräkna dess lopp. Den ifrågavarande meteoren visade sig den 29 April 1865 och iakttogs samtidigt af hr Baxendell i Manchester och hr Wood i Weston-super-Mare, begge erfarna observatörer. Astronomen Alex. Herschel sattes derigenom i tillfälle att fastställa följande: meteoren, när den först visade sig, befann sig på en höjd af 7 svenska mil rakt öfver staden Lichfield; när den försvann, hvilket skedde öfver Oxford, hade den närmat sig jorden en svensk mil; den flög med en hastighet af tre svenska mil i sekunden. Vi befunno oss nyss i en af de tidpunkter utaf året, då stjernfall och meteorer talrikast förekomma. Enskilda stjernfall kan man visserligen få se året om; men i mängd uppträda de periodiskt, nemligen mellan den 15 och 23 Oktober samt mellan den 9 och 11 Augusti. Utom dessa årliga perioder gifves äfven en mellan den 11 och 14 November, hvilken dock återkommer först hvart trettionde år och då visar sig vid sagda tid tre år efter hvarandra, så att hela perioden omfattar trettiotre år. Anmärkningsvärdt är, att de större meteorerna, hvilka nästan alltid visa sig i gestalten af-eldkulor med eller utan svans, vanligen förekomma några dygn före eller efter stjernfall-perioderna. Ofta får man bevittna, att de sönderbrista med mer eller mindre stark knall, och någon gång händer det då, att man på den punkt af jordytan, hvaröfver detta skett, hittar nedfallna stycken af meteoren — heta rykande stenar, som, när kemisten undersöker dem, befinnas innehålla jern, kobolt, Inickel, mangan, krom, koppar, arsen, zink, kali.