lar. I förening härmed är äfven ympundervisning för såväl barnhusets egna elever som för barnmorskor, sjuksköterskor elever från prestseminariet m. fl. Jemväl samlas ympmateria för stadens och provinsernas behof, som i mån af tillgång utdelas. I en stor sal lemnas dagligen undervisning åt sjukoch barnsköterskor.hvilka här genomgå en 3—4-årig kurs. Ej mindre än nio salar i denna våning äro bestämda för de friska barnen, tills de väl genomgått vaccinationen, hvarefter de uppsändas till 3:djejvåningen, der de dvarblifva tills de utlemnas på landet. En särskild lokal inrymmer alla de barn, som tillhöra gift tolk, och hvilka af föräldrarne kunna återfordras inom ett års tid. Fjerde våningen, bestående af 12 salar, upptages helt och hållet för sjuka barn. Vidare är en afdelning, innehållande 6 salar, afsedd till sjuklokaler för den talrika ammoch tjenstepersonalen. Sedan vi nu genomgått största delen af byggningen, återstå ännu åtskilliga lokaliteter att taga i betraktande, såsom kyrkan, biblioteket, operationsrummen, väntningssalarne, der dagligen hundradetals qvinnor från landet uppehålla sig för att få ammtjenst, antingen å barnhuset eller i staden, emedan i förening med anstalten äfven är ammbesigtningsbyrå. Ekonomioch tvättlokalerna äro, såsom läsaren lätt kan föreställa sig, tilltagna i de mest gigantiska proportioner. Matsalarne, som räkna sina gäster i tusental, äro snygga, ljusa och luftiga, och då vi inträda i desamma, se vi vid de fullsatta borden husets tjenarinnor, som, åtminstone att döma af det yttre, ha det ganska bra. Maten, som vi erbjudas att smaka, är af oklanderlig beskaffenhet. För att kunna hålla ordning på alla dessa här tjenstgörande qvinnor ha hvarje afdelning olika färger å sina kläder och hufvudbonader. Eget var det att se dessa många olika typer från landets skiljda delar, hvilka i mitt tycke samtliga hade ett gemensamt — nemligen ett trumpet och dystert utseende. Detta isynnerhet hvad ammorna beträffar. Hvad åter det yngre slägtet angår, som deltaga i sjukvården och öfriga göromål, spårades väl mera liflighet, men äfven hos dessa förmärktes tydliga drag af tungsinthet och slöhet. Dessa framstående karaktersdrag ha dock sin förklaringsgrund, då man erfar det alla som här tjenstgöra, och hvilkas antal uppgår till några tusen personer, äldre och yngre, äro sådana, som haft sin uppfostran genom barnhuset. I sammanhang härmed torde äfven böra nämnas, det ej mindre än omkring 3,000 stationära och 5,000 temporära ammor årligen uppehålla sig inom barnhuset. En gång i veckan transporteras barnen till sin bestämmelse i landtkretsarne. Då medfölja alltid fostermödrarne. Dylika kretsar finnas 12: Krasnoje-Selo, Gatschina, Kubanitz, Paetogorsk, Woroninsk samt Jamburgsche (1 och 2), Rapscha, Wiburger, Finländska, Nowgorodska och Lugaschen kretsarne. Hvardera af dessa områden ha egna läkare med nödiga biträden såsom underläkare, fältskär, barnmorska, sjuksköterskor m. m., samt sjukhus och apotek, som förses med medicinalier från central-apoteket i barnhuset. Dödligheten utgjorde förra året å barnhuset 20 procent och i kretsarne 17 procent. De små stanna hos fostermödrarne tills de blifva 6 år, sedan åtnjuta de uppfostran på statens bekostnad. Flickorna användas för det mesta, sedan de hunnit mogen ålder, såsom biträden vid rikets välgörenhetsinrättningar. En del åter, som visa lust och fallenhet för studier, få äfven fullfölja dessa och utbildas till guvernanter, lärarinnor o. s. v. Gossarne stanna för det mesta på landet och blifva antingen bönder eller soldater. Att äfven bland dessa finnas de, som egna sig åt industriella arbeten är naturligt, äfvensom det stundom händer, att medfödda anlag göra dylika barn till framstående män inom både konst och vetenskap. (Forts.)