Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1868, sida 2

ENGLAND. Ju närmare November — valmånaden — kommer, desto lifligare blir valrörelsen. Valförsamlingar och tal synas aldrig vilja taga slut, och isynnerhet Gladstone ådagalägger riktiga krastprof. Den 20 d:s höll han ånyo ett långt tal i Leigh (södra Lancashire). Mera än 4,000 personer voro närvarande, och enär en stor del af åhörarne bestod af arbetare, var det naturligt, att Gladstone äfven vidrörde arbetarefrågan. Han sade: , Frågan om förhållandena mellan kapital och arbete anses af mången som en af de största, och såsom den, vid hvilken man hade de värsta svårigheterna att öfvervinna. Mången tror, att den som ett tungt moln hänger öfver Englands framtid. Jag tillstår, det jag icke är af denna åsigt. Jag har så stort förtroende till mina landsmäns förstånd, att jag icke kan hysa den öfvertygelsen, det de ej skulle finna en tillfredsställande lösning af denna fråga. För ministern för Indien, sir Stafford Northeote, som äfven hållit ett tal till sina valmän (i norra Devonshire), gick det icke så väl, som för Gladstone. Man anställde med honom en ordentlig examen, och en valman sade honom rentut, att man icke kunde hafva förtroende för honom, så länge han följde , den lille Benjamin(Disraeli). Trots detta ville sir Stafford icke förpligta sig till någon bestämd politik i afseende på den irländska kyrkan, ,,ty — så yttrade han — en kandidat behöfver endast framställa sina åsigter, men får ingalunda förpligta sig till någonting bestämdt. Att kandidaternas uppträdande emellanåt föranledt till komiska scener visade sig d. 19 dennes på fisktorget i Liverpool. Då nemligen de begge konservativa kandidaterna lord Sandon och mr Graves ditkommo för att ställa sig in hos fiskmånglerskorna, bildade dessa ett tåg, bärande, i st. f. fana, lefvande fiskar med stjertarne uppåt, bekransade de begge herrarne med ostron och andra produkter från hafvet, och många af de djerfva damerna gingo så långt, att de erbjödo den ädle lorden kyssar. Huru den högadlige underhuskandidaten var till mods vid dessa oväntade artigheter, derom tiga korrespondenterna. Men det gifves många tillfällen, då en engelsk parlamentsledamot blir undervisad i konsten att spisa sura äpplen, utan att grina illa! Enligt ett bref från Livingstone till d:r Kirk i Zanzibar, hvilket bref blifvit öfverlemnadt af en arabisk budbärare, har den store resenärens återkomst blifvit fördröjd genom afvaktan på utgången at ett krig mellan tvenne infödda stammar. Budbäraren påstod, att Livingstone dessutom ville taga närmare kännedom om Tanganyika-sjön, innan han återvände till Zanzibar. Af ett bref från d:r Kirk till Murchison framgår, att Livingstone likväl redan afskickat proviant, m. m. till Ujiji. SPANIEN. Från Paris skrifves: , Man sysselsätter sig här mycket med infanten Don Carlos, hvilken lefver här mycket tillbakadraget, men i tysthet underhåller lifliga förbindelser med spaniorer af alla partier. Nyligen har hans unga gemål, en född prinsessa af Parma och således äfven en bourbon, inträffat här. Det väcker mycken uppmärksamhet, att , Gaulois, som kallas för Prims ,, Moniteur, innehållit en mycket gynnsam skildring af denne unge infant. Man vill deraf sluta, att Don Carlos är Prims kandidat till spanska kronan. Enär det är troligt, att denne unge furste, som för öfrigt från flera håll beskrifves såsom mycket begåtvad och älskvärd, under den närmaste framtiden kommer att spela en rol, torde följande meddelanden vara af intresse: ,Infanten Don Carlos Maria de los Dolores af Bourbon och Este, född den 30 Mars 1848, är äldste sonen till infanten Don Juan af Spanien och erkehertiginnan Maria Beatrice af ÖsterrikeEste. Han är efter saliska lagen Spaniens rättmätige konung och skulle heta Don Carlos VII. Den unge prinsen, som blifvit uppfostrad under ledning af chefen för de fransyska bourbonerna, grefven af Chambord (Henrik V), är sedan den 4 Februari 1867 förmäld med den sistnämndes systerdotter, prinsessan af Parma. Det påstås, att marskalk Serrano på återresan från Saragossa till Madrid till en af sina vänner yttrat: , Man vill af mig göra en hjelte, men denna rol anstår mig icke; jag önskar att Spanien så snart som möjligt måtte komma till en definitiv organisation, hvilken tilläte, att man kunde unbära mig. Allmänna meningen är äfren, att marskalk Serrano är utan all äreystnad, hvilket måhända är förnämsta anedningen till hans popularitet. En korrespondent till ,, Gaulois vill veta, ESTATE IRA — —