Sydamerikanska ökenbilder.) Af Fr. Gerstäcker. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Felipe, om du — — — Tyst, — vidare tal är onödigt, till och med farligt. Fort, tiden förgår; himlen rodnar redan der borta i öster; om en halftimma ha vi ljusan dag. — Och utan att afvakta vidare svar, smög den gamle sig bort från Diego och försvann midt ibland fiendens dystra tält. Men Diego kände äfven fullkomligt den fara för hvilken de utsatte sig, och huru ringa tid återstod dem till flykt. Utan att förlora ett ögonblick tog han således sin lasso och gick hastigt utåt pampss, der han visste att hans häst fanns. Det trogna djuret höll sig mot morgonen alltid i närbeten af sin herres lägerplats. Knappt hade Diego gifvit det för honom välbekanta tecknet, än hans glada frustande förrådde stället der han befann sig. Nära honom betade äfven Felipes häst, och inom några minuter hade Diego påsadlat och uppbetslat dem båda. Men så varsamt han än gick tillväga, var han ej i stånd att få fatt på en tredje, ty indianernas hästar skyggade tillbaka för den hvite. Då han nalkades dem, veko de undan fnysande, och han måste afstå från försöket, emedan det buller de gjorde skulle hafva förrådt honom. En ännu svårare uppgift hade Felipe, ) Se H.-T. N:o 249.