Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1868, sida 2

ty hvart skulle detta taga vågen? Fastmer vore tillflödet till dessa läroanstalter redan alltför stort. Denna bana borde alltså endast beträdas af de ,, mera begåfvade, och åt dem skulle folkskolan eller hemmet, eller särskilta undervisningstillfällen alltid bereda möjlighet att inhemta det lilla kunskapsmått, som motsvarar kurserna i Elementarläroverkets första, ja också, enligt vårt förmenande, i dess andra klass, då tyska språket undantages. Betraktar man den läsekurs, som nu är för första klassen utstakad, skall man lätt inse detta. Här förekommer nemligen, då tyskan lemnas åsido: i kristendom biblisk historia, första hufvudstycket af katekesen, valda bibelspråk och psalmer; i modersmålet välläsning, språklärans första grunder, rättskrifning; 1 matematik de 4 räknesätten i hela tal, hufvudräkning, geometrisk åskådningslära; i naturvetenskap sysisk geografi, det allmännaste om verldsdelarne, Sverges, Norges och Danmarks fysiska geografi; i Justoria och geografi sSverges, Norges och Danmarks politiska geografi. Skulle det vara fallet, att detta kunskapsmått icke kan meddelas i folkskolan våt dess mera begåfvade lärjungar, så låge i höjandet af inträdesfordringarne till selementarläroverket en väckelse och maning för folkskolan att fullgöra det kraf, som man har rätt att på densamma ställa, och skulie alltså den af riksdagen beslustade åtgärden väsentligen bidraga till folki skolans höjande, något som också i motiverna uttalades. Här beröres den vigtiga frågan, att det måtte i den offentliga undervisningen finnas ett första stadium, som vore för all landets ungdom gemensamt, och detta kan endast ske uppå den här antydda vägen, nemligen att förflytta den första eller de två första klassernas i elementarläroverken undervisning närmare hemmen, eller till kommunernas läroanstalter, d. ä. folkskolan. Det andra skälet, som af Göteborgs läraresällskap anfördes emot saken, nemligen den olika uppgift, som skulle föreligga (elementarläroverket och folkskolan, kunna vi ännu mindre godkänna. Blott en blick på de statistiska siffrorna visar, att det långt öfvervägande flertalet af det förras lärjungar utgår i lifvet redan i läroverkets tidigare stadier, egande alltså just behof af ,, allmänna, mera för det praktiska lifvet nyttiga kunskaper. Enligt vårt förmenande, är det ockå på basen af dessa kunskaper den blifvande vetenskapliga bildningen bör byggas, då en redan från början införd specialbildning måste leda till ensidighet. Men härom vilja vi nu ej tvista, ty våra ,lärde hafva en gång i detta hänseende intagit sin ståndpunkt. Säkert är emellertid att för föräldrar, som ega barn, hvilkas anlag ej blifvit tidigt nog utpreglade — och detta gäller om barnens flertal — är det ett svårt dilemma, att nödgas predestinera dem för en lefnadsbana, hvilken de kanske sedermera ej kunna fullfölja. Denna svårighet blefve lätteligen undanröjd dermed, att de första skolstudierna bygdes på allmän-bildningens breda och fasta grund, från hvilken specialbildningen sedermera naturligen utgrenade sig, vid de stadier, då anlag och yttre omständigheter anvisade för ynglingen (eller flickan) den väg han kunde och borde fullfölja. Om man emellertid ej vill godkänna denna uppfattning, så solklar den synes vara, borde man dock ej förbise de faktiska förhållanden, som tala för höjandet af inträdesfordringarne till elementarläroverken. Den statistiska tabell, som uppgjordes af andra kammarens utskott, visade, att antalet af lärjungar vid rikets elementarläroverk uppgått under 1867 till den stora summan af 13,564, deraf ej mindre än 4,586 tillhörde de två första klasserna, under det att i den högsta klassen qvarstodo endast 370. Alltså hade ej mindre än 4,200 lärjungar utgått ur läroverken i dess tidigare stadier, inhemtande endast större eller mindre fragmenter af de för hela läroverkets genomgående beräknade lärokurserna. Så har man för mindre än en tiondel i mer eller mindre mån uppoffrat de nio tiondedelarne. Och så öfverbefolkas läroverkets första klasser i en alltmer betänklig grad. Dessa omständigheter äro väl dock förtjenta af uppmärksamhet och behjertande. Öch huru skall man kunna hjelpa saken på annan väg än den riksdagen föreslagit, eller höjandet af inträdesfordringarne, hvartill äfven bör läggas: lärokursernas uppgörande, så att de på olika stadier i skolan utgöra ett afslutadt helt? —