Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1868, sida 2

dem deras friskhet och kraft. Då de hun nit till ett ställe, der friskt klart vatter sanns, bad han Osantos rasta en stund och medan bästarne hvilade, bröt han och genomläste depescherna till guvernörerna samt gömde de vigtigaste och förstörde de öfriga, för att ej onödigtvis belasta sig med dem. Nu såg han äfven hvilken stor fara har sjelf hade undgått. Ty om han hade blifvit förd till San Luis och man kännt igen honom der, var hans död beslutad och viss. Osantos, som under papperens genomläsning tåligt satt bredvid honom, lemnade honom likväl ej långt rådrum. Aj skäl, hvilka han ej uppgaf för den hvite önskade han att så fort som möjligt uppnå gin hufvudstam, och de fortsatte således sin väg mot söder, hastigt och obehindradt. Några gånger mötte de små ströfpartier af andra stammar, och Osantos tycktes gifva dessa åtskilliga befallningar, ty de förändrade sin kosa efter ett kort samtal med honom. Diego frågade höfdingen derom, ty den föregående dagen hade de aftalat ett gemensamt krigståg mot argentinarne, hvarvid indianerna skulle understödjas af de förföljda och af Rosas såsom sina bittraste fiender betraktade unitarierna. Men i dag tycktes han ej längre vilja gå in derpå, gaf undvikande svar och hänvisade honom till en sednare tid. Den hvite hindrade honom i hans nya planer, och han sökte att blifva honom qvitt. Mot aftonen uppnådde de en indianby. Qvinnor och barn kommo i en tät hop emot de annalkande, och de små bruna,