Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1868, sida 1

regeringsform och troligtvis erbjuda kronan åt konung Ferdinand. Vi hafva redan omtalat det besök Serrano aflagt i Arragoniens hufvudstad Saragossa, för att lugna befolkningen der. Han höll vid detta tillfälle ett tal, i hvilket han beklagade, att Olozaga och Rivero icke velat ingå i regeringen. Det hade varit hans afsigt att bilda en minister med dessa män, och han hade dervid hyst förhoppningen, att det skulle lyckats en sådan minister att organisera landet på orubbligt liberal basis. Serrano förklarade äfven i sitt tal, att det var den provisoriska regeringens afsigt att afgå omedelbart efter det de konstituerande cortes sammanträdt. De närvarande förhållandena i Madrid skildras af en korrespondent sålunda: vagten efter embeten har börjat och pågår med vildt raseri. Ministrarnes förmak se ut som städer, hvilka blifvit tagna med storm. Man grälar, man knuffas för att först slippa in till ministern — målet för denna täflan om embeten. Supplikanterna söka icke att det ringaste dölja sina afsigter. Prims stora salong är isynnerhet motbjudande att se. Från kl. 7 om morgonen ända till midnatt belägras den af en skara utaf supplikanter, och hvilka supplikanter! Två tredjedelar af dem äro embetsmän från den förra styrelsens dagar, generaler, som med sina vapen understödt Narvaeg, Gonealer Bravo, kort sagdt: alla reaktionär-regeringar, personer, som blifvit feta vid palatsets köttgrytor, berömda män, som till största delen vunnit rykte genom den fiendskap och det hån, de ständigt slösat på framstegspartiet i allmänhet och general Prim isynnerhet. Bristen på industri och afsaknaden af all omsättning, den sydländska lojheten och en viss komisk fåfänga, som gör, att spanjoren med förakt ser ned på handtverksembetet; allt detta tillsammans gör honom till en permanent supplikant. På få undantag när är hvarje spanior antingen embetsman, eller arbetar på att blifva det. Då någon af de stora kriser, som störta regeringarne, egt rum, ser man honom äfven genast skynda till landets nya herrar och framräcka handen. Så sker äfven nu. Under de sednaste dagarne har ingen menniska längre talat om dynastiens fall eller om sociala eller politiska reformer, eller om något annat af allt det, hvaruti framtidsproblemet ligger doldt. Man talar blott om embeten och löner. Ehuru ministrarne tillbringa hela sin tid med att lemna audienser, få de knappt tillfälle att vexla ett par ordmed hvarje supplikant, och som regeringen icke kan göra dem alla till pass, börjar den blifva impopulär. GREKLAND. Franska tidningar berätta, att Porten nyligen riktat häftiga förebråelser till det grekiska kabinettet för dess uppträdande i afseende på insurrektionen å Kandia. Utrikesministern Delyannis säges varasysselsatt med ett energiskt svar på den omtalade noten. — RUMANIEN. Regeringen synes hysa allvarsamma bekymmer med anledning af de reklamationer, som ånyo blifvit gjorda från flera håll. Härom vittnar, att den nyligen kallat 10,000 man under fanorna. Detta skall möjligtvis vara svar på de förnyade beskyllningarne mot regeringen att hafva andel uti oroligheterna i Bulgarien. Dagens post. TYSKLAND. I Dresden hafva gatuorolighefer färe