Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1868, sida 1

korsade plan med indianerna kunde hafva för honom. Hans afsigt hade varit att få correon med dess postiljon, som aldrig red med betäckning, i sitt bakhåll, fråntaga honom depescherna och öfverlåta åt indianerna såsom bytesandel de penningar han medförde. I denna afsigt hade han på morgonen gifvit det aftalta tecknet medelst den uppstigande röken, och efter öfverenskommelse skulle Osantos med fyra eller fem af sitt band ligga i bakhåll på ett för honom noga betecknadt ställe, — ett vadställe vid en liten flod, som correon måste pes Men hvad kunde nu dessa få vil a mot de förträffligt beväpnas lika så väl beridna soldaterna! Då Åude ej våga ett anfall, utan drogo sig säkert, vid åsynen af den starka ryttaretruppen, obemärkta tillbaka i den spårlösa vildmarken. — Och hvad sedan? Huru skulle det gå med Josefa? Huru med honom sjelf? Söderifrån nalkades nu tvenne ryttare; men då de sågo truppen i full rörelse och visste att correon ej skulle vänta på dem, togo de en sned kosa för att längre fram möta kavalkaden. Det var två af de qvarblifna soldaterna, hvilka, då de framkommo, anmälte för sin officer att de hade sett rök uppstiga från steppen och att de, efter att försigtigt hafva rekognoscerat platsen, ej funnit något annat än en anlagd eld, troligtvis afsedd att tjena som en signal. Endast spår efter en ensam häst hade funnits i närheten. Saken föreföll misstänkt; men för närvarande var ingenting annat att göra, än att don Pasquale drog sin trupp mera tillsammans för att hastigare kunna möta