nu medlemmarne af de sistnämnda visade sig på gatan i löjliga, karrikerade uniformer, håktade polisen dem. Det kom då till ett handgemäng, hvarvid polisen och gendarmeriet drog det korta strået. Några poliskonstaplar blefvo så illa skadade, att de måste föras till sjukhus. Saken blef till slutet så allvarsam, att militär måste reqvireras; två kompanier infanteri sökte förgäfves rensa gatorna, och det lyckades först en kavallerisqvadron att åter upprätta ordningen, och detta skedde först klockan 3 på natten, sedan omkring 70 personer blifvit häktade. Exdrottning Isabella säges vilja lemna slottet i Pau, och för det fall, att det skulle vara hennes önskan att komma närmare Paris, säges kejsar Napoleon vilja ställa en af sina privategendomar, det präktiga slottet La Mothe Beuvron till hennes disposition. Detta är en byggnad, uppförd efter en ritning af kejsaren sjelf, och ligger ungefär 8 mil från Orleans. Från ett annat håll påstås, att Isabella ämnar slå ned sina bopålar i palatset Alboni i Rom. SPANIEN. I förra veckan har man i Madrid börjat med storartade fester till invigning af de platser och gator, som erhållit nya namn efter revolutionens bjeltar, t. ex. Primsgatan, Serranoplatsen, o. s. v. Sistnämnde plats blef den 11 dennes invigd med bespisning af 250 fattiga, m.m. Serrano och Prim voro sjelfva närvarande och mottogo befolkningens hyllning. Det s. k. ruralgardet, d. v. 8. den i trakten at Madrid improviserade landtstormen, har nu lyckligtvis blifvit upplöst, efter att hafva aflemnat sina vapen. Äfven det förra landtgendarmeriet, som under upproret visade sig drottningen tillgifvet och höll Madrid besatt, under det Novaliches med de trupper af reguliera armåen, som blifvit trogna, marscherade söderut, är upplöst för att ersättas af en ny kår. Nästan alla officerare, som på ett eller annat sätt utmärkt sig under revolutionen, hafva vunnit befordran, enär de flesta af drottningens anhängare, som innehade höga poster, dels blifvit afsatta, dels frivilligt nedlagt sina poster. Hufvudanförarne för revolutionen hafva icke heller glömt att tänka på sin egen befordran. General Prim (hvilkens fullständiga titel är: grefve af Reus och markis de los Castillejos, den sista titeln till följe af hans seger öfver marockanarne vid Castillejos år 1860) har utnämnt sig sjelf till marskalk af Spanien. General Dulce (markis de Castelflorite) och gretven af Hornachuelos ha blifvit utnämnda till hertigar. Genaral Dulce har visserligen ej sjelf tagit del i upproret, emedan en svår sjukdom höll honom qvar på Kanariska öarne, men hans — eller rättare sagdt: hans hustrus — ofantliga förmögenhet satte honom i stånd att med stora penningsummor understödja revolutionen. En slägtinge till Serrano har blifvit utnämnd till generalkapten öfver Kanariska öarne. Den nye marinministern Topete har på en gång afsatt 8 vice amiraler, nemligen alla dem, som icke ville deltaga i upproret. Som man vet, hafva alla spanska ambassadörerna hos stormakterna blifvit återkallade, 7 af den nya regeringens anhängare nämnas såsom ämnade att intaga deras platser. Det förtjenar anmärkas, att alla de nämnda kandidaterna äro antingen hufvudredaktörer för eller medarbetare i bekanta politiska tidningar. Äfven den nuvarande inrikesministern Lorenzano har förvärfvat sig ett namn genom sin publicistiska verksamhet. Från Madrid telegraferas d. 17 dennes till den franska ,,Libert6: ,,Det går rykten om, att ministeren med det snarast möjliga ämnar låta hela folket omrösta öfver den blifvande regeringsformen, dock så, att personalfrågan hänvisas till afgörande af cortes. Man påstår emellertid tillika, att juntan i Madrid skall antaga en resolution, som betecknar denna id såsom förkastlig. Af ett sednare telegram synes, att icke juntan, utan det demokratiska partiet hållit ett sådant möte och antagit en förklaring om, att ,,den federativa republiken är den enda riktiga statsformen. I staden Guadalaxara hafva Topete, Serrano och Ologaga uttalat sig för den konstitutionella monarkien, likväl med den anmärkning, att de skulle gå in på republiken, om folkomröstningen skulle blifva till förmån derför. Den tituläre konung Ferdinand, fadren till den regerande konungen i Portugal, förordas af ,, Times såsom den, hvilkens kandidatur till spanska thronen har de största chancerna för sig. Alla andra kandidater förekomma , Times såsom alldeles oantagliga, lika mycket don Carlos, som hertigen af Montpensier och prins