Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 2

öfver, inskränka vi oss att anmärka, det den cisleithanska ministeren genomgår en kris, som sannolikt skall sluta med, att kultusministern Hasner och justitieministern Herbst komma att afgå ur kabinettet. Den 17 d:s skulle riksrådet ånyo sammanträda i Wien. ITALIEN. Att omhvälfningen i Spanien kännes som en stor olycka i Kyrkostatens klerikala kretsar, ligger i sakens natur. ,,Journal de Bruxelles har en korrespondent i Rom, som utgjuter följande hjertesuck: Händelserna i Spanien ha gjort mycken verkan på oss, såväl i moraliskt, som i materielt afseende. Moraliskt — emedan det är en stor katholsk makt, som störtar samman. Materielt — emedan fördelens band och den lifliga kommunikationen mellan Rom och Spanien upphör. Från Spanien fingo vi hvarje år kyrkliga gåfvor till ett belopp af 6 millioner francs. Årligen erhöllos 120,000 francs till Peterskyrkans underhållande. Äfven lefde många agenter vid kongregationerna af spanska penningar, — och allt detta skall nu upphöra! FRANKRIKE. Kejsaren och kejsarinnan väntas den 20 dennes inträffa från Biarritz i S:t Cloud. Så snart kejsaren kommit hem, skall — som det påstås — den nye ambassadören i Rom, Bonneville, afgå till sin nya post. Till sin attachå har han valt Charles Walewski, son till den aflidne grefve Walewski. ,Gaulois omtalar de många berättelser, som på den sednaste tiden varit utspridda i Paris angående kejsarens planer, och tror sig kunna sammanfatta , det någorlunda rimliga innehållet i dessa rykten sålunda: , Kejsaren, som är trött af det nuvarande ovisshetstillståndet och beslutat sätta en gräns derför, lärer hafva bestämt sig för att sända en not till de särskilda suveränerna i Europa. I denna not säges han skola föreslå dem en allmän afväpning samt tillkännagifva de vilkor, på hvilka Frankrike först vill beträda vägen till en radikal reform. Ett af de vigtigaste vilkoren skulle vara, att Preussen läte förmå sig att uppfylla Pragerfredens art. 5. I händelse Preussen skulle vägra att respektera traktaternas bindande kraft; skulle det bära ansvaret för de allvarsamma händelser, som icke skulle låta vänta på sig. Om Pragerfreden genast blefve utförd, skulle härmed signalen vara gifven till en allmän afväpning, och det betryggande af freden försäkradt, som är nödvändigt för Europa. Med afseende på det svar, som kommer att gifvas på den kejserliga skrifvelsen, skall ett manifest utfärdas till franska folket, i hvilket redogöres för de gjorda försöken och de dermed vunna resultaten. Det säges, att kejsaren med otålighet afvaktar, att sakerna i Spanien skola komma till en lösning, på det han med fasthet må kunna beträda den angifna vägen; men om händelsernas gång skulle förefalla honom oroande, skulle han uppskjuta såväl afsändandet af noten till suveränerna, som offentliggörandet af manifestet till fransmännen, enär han önskar hafva alla sina krafter samlade för att — i händelse af behof — på en gifven tid kunna motsätta sig ett val, som kunde rubba den vänskap, som de särskilda medlemmarne af den latinska stammen böra hafva till hvarandra. — ,Gaulois tillägger: Så framt kejsaren hyser en sådan plan, är han värd det högsta beröm, och vi äro beredda att förklara, det han då gjort sig högt förtjent af det land, som lagt sitt öde i hans händer. Det är just en sådan politik, som anstår en frimodig och stark suverän. Må kejsaren endast icke frukta: för att utföra denna politik, för det att Spaniens angelägenheter icke äro ordnade. Vi känna tillräckligt den spanska revolutionens hufvudmän för att våga försäkra, att Isabellas thron aldrig skall blifva besatt med en prins, som skulle vara till någon fara för Frankrike. Må Frankrike derföre hysa förtroende till Spanien och djerft falag på den väg, dit dess bestämmelse! ar. SPANIEN. Korrespondenserna från Madrid af den 12 och 13 dennes låta icke alldeles så tillfredsställande, som de förra berättelserna. General Serrano och amiral Topete hafva företagit en resa till Saragossa, för att — som det synes — bilägga tvister i den dervarande juntan. I ett bref till ,Libertå för den 16 dennes meddelar en korrespondent: ,I Santander råder mycken rörelse på grund af oenighet bland medlemmarne i juntan. General Prim, som blef underrättad derom, har afsändt följande betecknande telegram: . Jag åläg