Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1868, sida 2

SKOLe. (öteborg den 19 Oktober. Man påträffar ej blott allvarliga, utan sock rätt lustiga punkter i det meningssutbyte, som nu någon tid egt rum och sännu fortfar i de engelska tidningarne soch tidskrifterna om trågan, huruvida äfsven qvinnor med sjelfständig ställning i samhället skulle få deltaga i parlamentsvalen. Frågan har blifvit betraktad från de mångfaldigaste synpunkter, ej blott från den juridiska, som håller sig till vallagens ordalydelse, eller från de teoretiska förståndsskälens eller den praktiska ändamålsenlighetens, utan ock från känslans och fantasiens, och de som påminna sig Ernst Ludvigs (Herman Bjurstens) polemik för några år sedan i en af våra Stockholmskollegers spalter mot ,,qvinnans emancipation, skulle nu kunna tro sig höra ett genljud deraf från andra sidan Nordsjön i en och annan af den engelska konservatismens organer. Men ej nog härmed: äfven teologien och naturvetenskapen hafva blandat sig in i fejden, ochidet är särskildt den förra, som åt diskussionen gifvit dess roande drag. Till att börja med framträder en aktningsvärd prestman och förklarar: , det kan visst ligga mycket skarpsinnigt och förträffligt i hvad John Stuart Mill, filosofen, och i hvad åtskillige liberale statsmän framdragit till förmån för qvinnans rätt till delaktighet i det politiska lifvet; ja, skulle förståndsskäl allena afgöra sådane frågor som denna, så tror jag, efter allvarligt öfvervägande af allt som blifvit yttradt pro och contra, att frågan redan är löst till damernas fördel. Men här framstår en annan betänklighet af vida högre slag. Bibeln nämligen, bibeln, mina herrar, lärer tydligen, att qvinnan är ett mannen underordnadt väsen. Heter det att hustruns vilja skall vara hennes mans underdånig, så hvilar detta speciella påbud på den allmänna grund, att qvinnornas vilja öfverhufvud icke må uppträda i vigtigare spörsmål emot männernas. Men tydligt är nu, att om t. ex. miss Cobbe får rösträtt och lägger sitt votum i valurnan till förmån för Gladstone, medan t. ex. mr Smith röstar för Disraeli, så uppväges mannen Smiths votum af qvinnan Gobbes, och den qvinliga viljan har härmed blifvit tillerkänd en betydelse som Vår Herre i sitt ord frånkänt henne. Jag vill icke framdraga alla de bibelspråk, som understödja min åsigt, ty då skulle jag få ihop en obehöfligt lång afhandling 1 ämnet; jag vill blott påminna em ett enda, men till fullo afgörande bibliskt faktum. Då Gud beslöt skapa menniskan, var det i främsta rummet mannen, som utgjorde den gudomliga skapelsetankens föremål. Mannen är hela menniskoslägtets representant, på samma gång som han är skapelsens herre. Då qvinnan skapades, var det endast för att vara mannen ,till en hjelp, med hvilken han kunde förena sig, och hon skapades ur hans sida, af ett hans refben, på det att hon städse skulle påminna sig, att hon är kött af hans kött, ben af hans ben — att hon är likasom ett stycke af honom, och ej något sjelfständigt för sig, Sådana argumenter väga mer än man skulle tro inför en engelsk allmänhet. Om några le åt dem, så finnas andra, som anse dem högst betydelsefulla, förutsatt att de hvila på en riktig tolkning. Men nu inblanda sig i diskussionen andra röster, som draga alldeles motsatta slutsatser ur samma bibliska taktum. En andre S I framträder och anför följande ord af, den lärde Matthew Henry: Qvinnan blef gjord af ett refben, taget ur Adams sids; det vill säga: hon blef icke gjord af ett ben, taget ur hans hufvud, ty hon får icke se honom öfver axeln eller topprida honom; hon blef ej heller gjord af ett ben, taget ur hans fot, ty han får icke förtrampa