Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1868, sida 1

Tromsöe. Färden var ej lång — omkr. 5 mil — men det är med den, som med , Reisen mellem Haderslev og Kiel, att ,,den Reisen den glemmer jeg aldrig. Väl hade vi redan straxt söder om Beeren Island trott oss förmärka symptomer af ett annalkande till mera tropiska regioner, förnämligast bestående deri, att vi i stället för snö fingo regnslask, men ett så hastigt ombyte mot det, hvartill vi hela sommaren varit vana, var dock i sanning öfverraskande. På Spetsbergen hade solen nästan hört till sällsyntheterna och de lågt sväfvande molnen gjorde, att afståndet mellan himmel och jord syntes vara blott helt obetydligt; här deremot glimmade solen klar och strålande från en böghvälfd, klarblå himmel. Vattenytan stod som en spegel, knappast krusad af annat än talrika små delfiner eller af täta sillstim, i hvilka skaror af måsar begärligt frossade, och djupt i den kristallklara vågen sågos talrika fiskar muntert kringkila. Och så varmt, så varmt sedan! Hvem kunde motstå frestelsen att snart gå i land? Och då detta skett, hvilken saftig grönska lyste ej från ängarne, hvilken mängd af blommor, hvilket surr af insekter — och till på köpet träd, riktiga veritabla träd! Och så fanns alldeles färsk potatis — ah, delikat! — och så fanns präktiga filbunkar — ack, delicatissimum! Kort sagdt, Norge mottog oss i den vänligaste, gladaste högtidsdrägt och vi — vi funno lifvet vara så skönt, så herrligt. — Då vi följande morgon vaknade i Tromsöe efter en genom ovanan att hvila ordentligt afklädda i veritabla sängar temligen orolig natt, var hela naturen liksom genom ett trollslag förändrad, ur en grå och tung himmel nedhvirflade snön och redan en dag derefter hade den vid vår ankomst sommar-leende nejden iklädt sig en fullständig vinterskrud. ; Att nu beskrifva all den gästfrihet och vänlighet, hvarmed vi af våra Tromsöevänner mottogos, anser jag alldeles öfverflödigt, ty detta är något, som utgör ett alltför utmärkande och allmänt kändt drag för denna vänliga stads invånare, för att man skulle behöfva beständigt upprepa detsamma. Lika litet ämnar jag orda något om hemresan och dess få händelser, utan jag anser mitt en gång gifna löfte att lemna några underrättelser om den polar-färd, i hvilken jag deltagit, härmed uppfylldt, och får derföre härmed säga mina läsare ett vördsamt farväl. Dock — detta blir dock blott ett farväl tills vidare, ty än engång hoppas jag få angående Sophias färd meddela några underrättelser. Ehuru jag sjelf ej längre kan af egen erfarenhet meddela något, så tror jag mig dock — tack vare goda vänners välvilliga löften — kunna lofva en kort framställning af det, som våra i de arktiska regionerna qvarvarande vänner efter vår skilsmessa upplefvat. Och när kommer detta att ske? Naturligtvis, då Sophia, såsom vi alla hoppas, lyckligt och välbehållen återkommit till våra kuster. Och när sker detta? frågar säkerligen mer än en med oroligt klappande hjerta. Ingen skulle heldre än jag önska att på denna fråga kunna gifva ett tillförlitligt och tillfredsställande svar, men härvid, om någonsin, gäller, att ,,menniskan spår och Gud rärg. I de trakter, der våra vänner ) förmodligen nu vistas, kunna de bästa förhoppningar, de bästa planer af plötsligt ändrade förhållanden inom några hastigt flygtande stunder korsas och tillintetgöras. Ingen torde våga att med något anspråk på visshet förutsäga något en half dag förut — och huru mycket mindre då, när det gäller veckor och månader. Blott det kan jag meddela, som vid afresan utgjorde planen för Sophias färder. Enligt denna skulle fartyget från Kobbebay, der vi åtskildes, begifva sig upp till Sju-öarne, och den sydliga, ganska häftiga vind, som straxt förut herrskat, ingaf en viss förhoppning, att de isband, som vid vårt besök derstädes lågo såsom hinder för vår färd, skulle hafva blifvit krossade. I sådant fall skulle kosan styras mot norr — ju längre, dess bättre. Skulle hinder deremot möta, skulle fartyget återvända till Sju-öarne, hvarest fysikern hoppades få använda någon tid till magnetiska observationer, pendelförsök, spektral-undersökningar af norrskenet o. s. v. hvarefter åter ett försök att tränga norrut skulle göras. Misslyckades äfven detta, skulle det än en gång upprepas. Visade sig isförhållandena gynnsamma, skulle en färd öster ut, till Giles Land, företagas, äfvensom möjligen, om tid och andra omständigheter det tillåta, en dylik mot vester, till den nordliga, hittills ej uppnådda fortsättningen af Grönland. Må ingen deck hysa alltför stora förhoppningar om de geografiska resultater, som härigenom möjligen komme att vinnas! Väl kunna vi med trygghet påstå, att hvad energi, uthällighet och glödande nit beträffar, finnes deraf fullt tillräckligt hos fartygets såväl befäl som manskap, men hvad förslå väl ) Utom fartygets prof. Nordenskjöld samt fartygets betäl och besättning, förstärkt med tvenne norska fångstmän, befinner sig ombord på Sophia docenten Berggren (för naturhistoriska undersökningar) och d:r Lemström (fysiker). Bref till alla dessa våra vänner böra adresseras till Tromsöe, konsul Andr. Aagaard; såvida Sophia i höst åtaorlknmmer afhamtag da natunurliofvis dor af ooar