(Imsändt) Man bar, som för den tidningsläsande allmänheten äfven torde vara kunnigt, på Inland börjat anställa möten för hästslagtning i afsigt att utrota den gamla fördomen mot hästkötts ätande. Det senaste af dessa möten egde rum den 12 dennes på Strandnorum, och ehuru mötet räknade blott omkring hälften deltagare mot förra årets, var stämniogen glad och lifvad, och ingen undaudrog sig det blodiga arbetet. Hästen blef slagtad som ett annat slagtkreatur, och dermed var den saken klar. Derefter följde en enkel kollation, som efter inbjudningslistan skulle blifva mycket billig (,,omkr. 2 rötr-); men vid liqvidens uppgörande måste hvarje deltagare punga ut med nära tre gånger så mycket. Härom skulle ingenting varit att säga, endast man afvetat det förut, ty då kunde ju hvar och en, som var rädd om kassan, varit derifrån. Att många blefvo missnöjda, faller af sig sjelft, och torde herrar tillställare nästa gång få vara ensamma om roligheten. — Man måste beklaga, att en så god sak på detta sätt fuskas bort, ty om man vill föregå allmogen med exempel i det ena, bör det väl äfven ske i det andra, och hvad man aldrig hädanefter kan påräkna är några af allmogen såsom deltagare i åylika möten. Huru man än ser saken, äro väl mötena afsedda för den fördomsfulla allmänheten, till densammas upplysning genom tal och handling och icke endast för ett litet kotteri af herrkarlar, sammankommande endast för att roa sig. Måtte vederbörande behjerta detta och en annan gång arrangera saken förnuftigare. —n.