Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1868, sida 3

fattare uppträdt till 1Öga fromma 101 enfaldiga kristna i vårt land. Om civiläktenskapet. Bidrag till ett allsidigt, opartiskt bedömande af denna institntion, närmast från kyrkans ståndpunkt. JA d:r A. G. Rudelbach. Öfversättning at J. E. Nyström. Stockholm. Tryckt hos Å Holmberg Comp. 1868. Frågan om införandet af civiläktenskap, utan afseende på, om olikhet i trosbekännelse mellan kontrahenterna eger rum eller ej, är obestridligen af den vigt och det intresse för allmänheten och står i så nära sammanhang med religionsfrihetsfrågan, att dess närmare skärskådande och undersökandet af de grunder, hvarpå de begge motsatta partierna stödja sina åsigter rörande denna sak, väl förtjenar uppmärksamhet. Den lilla broschyr, vi här anmäla, visar först genom en öfversigt af civiläktenskapets historia och dettas förhållande till det kyrkliga äktenskapet, att alltifrån den kristna församlingens uppkomst till Carl den Stores dagar, d. v. s. under en tidrymd af öfver sju århundraden, äktenskapet så af statens som af kyrkans målsmän betraktades som en yttre, en civil sak, hvilken var fullt laglig och berättigad, äfven om ej den kyrkliga välsignelsen bekräftade den. De första spåren till vigselns bestämmarde såsom ett vilkor för äktenskapets borgerliga giltighet förekomma först i denne kejsares lagstiftning, men dock fasthöll man under hela medeltiden teoretiskt den satsen, att .det borgerliga äktenskapet var äktenskapets väsende, ehuru man praktiskt sökte att conformera alla äktenskap genom att upphöja dem till kyrkliga. Hvad resormationen angår, så åsyftade den i detta fall, liksom i så många andra, att göra den äldre kristna kyrkans uppfattning gällande. Sjelfve Luther, som hyser så höga begrepp om äktenskapets natur och uppgift, var långt ifrån att vilja angripa det civila äktenskapets giltighet. Han betraktade ,äktenskapssaker öfverhufvud som borgerliga saker och påstod att vigseln var en ,fri sakk, som kunde begäras af kyrkan. Han säger: ,som bröllop och äkta stånd är en verldslig förrättning, så anstår oss andliga eller kyrkotjenare att intet vilja häruti ordna eller regera. På ett annat ställe säger han: , Ingen kan ju neka, att äktenskapet är en utvertes verldslig sak och underkastad den verldsliga öfverheten. D:r Rudelbach söker visa, att lutherska kyrkans symboliska skrifter och de förnämsta lutherska teologerna och sedolärarne, såsom Gerhard, Dannhauer, Hollazius, Spener, Mosheim, Baumgarten m. fl. lära, att äktenskap äro fullständiga och giltiga blott de afslutas enligt den borgerliga lagens föreskrister, äfven om de ej bekräftas genom den kyrkliga välsignelsen. Oss synes det som om förf. gått den ätta vägen för att ådagalägga det oberättigade uti påståendet, att civiläktenskapet är ett nytt påfund, hvarigenom kristendomen, familjens helgd och sedligheten angripes i sina grundvalar. Om den kyrkliga välsignelsens eller kopulationens egenskap af vilkor för äktenskapets giltighet icke framhålles i Bibeln eller påyrkas under den kristna kyrkans renare och äldre perioder, utan först då påfvemakten närmade sig sin höjd, och menniskostadgarne täflade om auktoritet med Kristi egna bud på det kyrkliga området — om den lutherska kyrkans förnämsta lärare, inberäknadt den store reformatorn sjelf, erkänna, att den kyrkliga välsignelsen icke hör till äktenskapets väsende eller är nödvändig, utan blott önskvärd och nyttig, så tyckes det temligen tydligt, att frågan om civiläktenskapets införande såsom äktenskapets grund, så att vigseln blefve en fri sak, endast kan vara en tidsfråga. Förr eller sednare måste detta ske — måste saken återföras will den ståndpunkt, den innehade, innan ett kejserligt dekret gaf åt den kyrkliga välsignelsen en betydelse, som hvarken Frälsaren eller Hans apostlar tillerkänt den. Det är just från kyrklig ståndpunkt som förf. yrkar på civiläktenskapets införande. Han framhåller den skefva ställning, hvari