Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1868, sida 2

höteborg den 15 Oktober: Dagl. Alleh:a innehåller en längre framtällning rörande ,Intecknings-garanti-antalter-, hvilken synes oss vara förtjent af ynnerlig uppmärksamhet. Det är i Tyskand dessa anstalter uppkommit, framkalade af de stora svårigheter, som förefuni vits der likasom här, att placera sastiglets-inteckningar. Så uppstodo dessa förmingar, hvilka garanterade inteckninzarnes inlösen vid förfallotiden till kapial och ränta, mot premier, hvilkas belopp naturligtvis fastställdes efter säkerhetens beskaffenhet. Oaktadt man haft svåra kriser att uthärda, hafva likväl föreningarne framgått med seger och lemnat aktieegarne en god utdelning. Det synes ej lida något tvifvel, att ju sådana föreningar vore äfven för vårt land serdeles gagneliga, då svårigheten för de penningeinrättningar, som måste hålla sina kapitaler rörliga, att emottaga inteckningar, ligger icke i dessas mindre säkerhet, utan i betalningarnes obestämdhet, enär utkräfvandet af liqvid för en intecknad skuldsedel kräfver lång tid. Men det är ej nog för den som måste ega sina kapitaler städse, på gifna tider, disponibla, att ega säkerhetshandlingar, vore dessa också än så goda; han måste vara säker på att återfå de utlånta penningarne på de tider, hvarefter han sjelf ställt sina utbetalningar. En garantiförening, som gifver åt den i fastighet intecknade skuldsedeln denna säkerhet, skall således vara af lika mycken nytta för bankinrättningarne eller bankirerne, som för låntagarne. Redan för 2 å 3 år tillbaka var det starkt i fråga, att bilda en sådan förening i Göteborg, och det var alldeles klart, att man här, derest saken blifvit bedrifven med försigtighet och klokhet, skulle haft att blott inkassera premierna, utan att riskera några förluster, men på sin höjd tillfälliga försträckningar, hvilket ju lågei affärens natur. Att det icke kom vidare till utförande, berodde hufvudsakligen derpå, att goda inteckningar hos oss kunde med mindre svårighet placeras, utan vidare garanti, hvadan det skulle återstått för föreningen att taga blott de svagare, eller rentaf osäkra, och derpå kunde ej en dylik affär byggas. Numera, då goda inteckningar äro sökta, lärer tillfället vara ännu mindre gynnsamt för en dylik garantiförenings bildande, hvad stads-fastigheter angår, hvaremot saken visserligen torde ega fortfarande betydelse för landsfastigheterna. Här möter emellertid en omständighet, hvilken vi ej kunna lemna oanmärkt. Såsom hvar man erinrar sig, upphäfdes från Dagl. Alleh:a och dess liktänkande ett fruktansvärdt rop mot bankerna, derföre att de ej mottogo fastighetsinteckningar till belåning, utan ställde allting för låntagarne på korta papper. Och skulden härför kastades framförallt på tvenne onda makter: Hr Wallenberg och frih. Gripenstedt. Det var deras ,system, som vållat dessa olägenheter, hvilka nu hotade landet med allmän ruin. Mer än en gång ställde vi mot detta fåvitska tal bland annat den invänningen, att ställningen ej var bättre i andra länder. Ötverallt fördes samma klagan rörande fastighetskrediten; öfverallt suckade man under detta ,jordbrukets betryck, hvarför anledningarne hos oss söktes i det ,,Gripenstedtska systemet samt hos hr Wallenberg. Det vore väl då nödvändigt, erinrade vi, att söka några allmännare orsaker till det öfverklagade onda än dessa för Sverge speciella. Man vidblef emellertid att betrakta sjukdomen såsom lokal, och detta af det enkla skäl, att man var okunnig om förhållandet i andra. länder och ej brydde sig om att derom söka närmare kännedom. I sin inledning till framställningen om inteckningsgarantiföreningarne har emellertid Dagl. Alleh:a nu framkommit med några uppgifter, som äro i detta hänseende ganska upplysande, i det af dem framgår, att hvad man här öfverklagat förefunnits i svårare, men ej lindrigare grad i Frankrike och Tyskland, än i det ,fattiga Sverge. Se här hvad Dagl. Alleh:a i detta fall anför: ,Det är sannt, yttrar tidningen, att fastighetskrediten hos oss befinner sig i ett allt mera aftynande tillstånd. Men i detta afseende är ställningen för närvarande ungefär densamma i de flesta europeiska stater. Öfver allt höres från de lånbehöfvande fastighetsegarnes sida samma klagan öfI ver svårigheten att erhålla lån på längre terminer och mot vanlig ränta. Orsakerna ligga för öppen dag. Handelns och industriens oupphörligt växande behof af rörelsemedel, den ökade tillgången på statspapper och obligationer, som erbjuda en beqväm och säker utväg för placering af lediga kapital, det af de flesta länders lagstiftning dvarlemnade bandet på räntan för fastighetslån och slutligen handelsbankernas ansträngningar att locka kanitalen in nå den korta lånerörelsens områden