Bref från Svenska Nordpolsexpeditionen 1868. Ombord på ångfartyget Nidelven mellan Bodöe och Trondhjem d. 5—7 Okt. 1868. Om jag ej tager alltför mycket fel, redogjorde jag i mitt sista bref om vårt ,, Thun und Treiben på åtskilliga punkter af Spetsbergen ända till den dag, då, Sophia genom sin återkomst från utflykten mot Grönland gjorde ett slut på de vid Kobbebay qvarlemnades frivilliga fängelse. I det jag nu går att fortsätta skildringen af vår färd, känner jag mig i hög grad frestad att följa den. gamle hedersmannen Xenophons exempel då han fyller hela kapitel med de intressanta underrättelserna, att . derefter tågade de så och så många dagar, så och så många mil! o. s. v. blott med variation på de respektiva siffrorna. Huru lätt expedierad min reseskildring än härigenom skulle blifva och huru stora anspråk den än derigenom skulle erhålla på att anses sör riktigt , klassisk, så föredrager jag dock att sätta mina läsares tålamod på prof genom ett försök att koka en större portion soppa på en spik, ty dermed måste ovedersägligen en resebeskrifning utan äfrentyr och synnerliga märkvärdigheter få en irappant likhet. Det nu sagda må vara nog såsom precludium, och vi kunna dertöre genast öfvergå till sjelfva themat. Alltså — såsom jag redan förut hatt tilltälle att nämna, sågo vi vid Kobbebay bivouakerande ,,S0opbia, prydd med en tunna) på förmastens topp, natten mellan den 29 och 30 Aug. styra in i hamnen. I betraktande af det ruskiga väder, som i ingelunda sparsamt mått kommit oss till del, under det att ,,Sophia samtidigt varit gynnad af en beständigt behaglig väderlek, var det ej utan en viss känsla af välbehag, hvarmed vi åter togo våra hytter i besittning och motsågo vår ankomst till andra, af naturen mera gynnade trakter. Den 31 sade vi äfven Kobbebays mörka, nästan svarta, tvärbranta själlväggar och dess torftiga vegetation vårt farväl och begåfvo oss till Amsterdamön för att vid den der upplagda depoten fylla vårt behof at stenkol, ett arbete, som något fördröjdes derigenom, att den häftiga strömmen i det smala, grunda och ofullständigt kända farvattnet förda vårt fartyg på grund, hvarifrån det först efter omkring ett halft dygn utan ringaste liden skada frigjordes. Under ganska stark blåst och hög sjögång styrde vi derpå vår kosa direkt till den stora, på Spetbergens nordkust djupt inskjutanLiefdeeller Kjzerligheds-bay. Oaktadt sitt ganska inbjudande namn har denna 1jord ej blifvit besökt under någon af de föregående svenska expeditionerna, hvarföre äfven dess konturer på den svenska Spetsbergskartan endast på måfå äro utprickade. Det var derföre ej mindre med glädje än nyfikenhet, som vi samtlige längtade efter att få undersöka detta terra incognita, och våra förhoppningar ökades ännu mer genom de beskrifningar, som lemnades oss af de trenne kamrater, som här af, Sophia förut qvar) På bvarje fartyg, som är beräknadt för färd pland drifis, är en tunna fästad vid masten, från hvilken en utkik kan kommendera fartygets slingIrande kurs bland isstyckena.