slag på slag riktas mot honom, till dess att tyrannen dukade under och de förfrydkta provinserna åter kunde andas itt. Men icke detta allena hade denna gång fört Don Diego till Cruzalta. I Buenos Ayres hade en fransysk familj bott, hvilken stått i nära vänskapsförhållande till hans föräldrar. Genom sin rikedom eller sinnesstämning hade denna familj uppväckt den allsmäktige Rosas misstankar, och för att varna dessa vänner hade Don Diego i ungdomligt öfverdåd vågat sig midt ibland Rosas kreatur. Men han kom för sent; slaget hade redan. fallit. Fader och son hade blifvit mördade af Mashorqueros, modern hade dött af sorg, och huset, som drabbats af diktatorns vrede, stod plundrat och öde. — Hela familjen var likväl icke utdöd. Hemliga vänner underrättade Don Diego att ännu en medlem var i lifvet, en dotter, som nyligen återkommit från en uppfostringsanstalt i Frankrike. Men Rosas hade låtit föra bort henne från Buenos Ayres och till det inre af landet. Ingen visste hvarthän. Ja, ingen vågade forska derefter. Den, på hvilken diktatorn lagt sin hand, ansågs förlorad, Don Diego hade derefter genomströfvat det inre af landet, dels för denna flickas skull, dels äfven för att utföra sina mot tyrannen länge närda planer. Rikligen försedd med penningar och förlitande sig på sitt friska ungdomsmod, uppbröt han hemligen från Buenos Ayres. Men förgäfves genomströfvade han landet ända till San Luis. Der blef han igenkänd och förrådd af en bland Rosas anhängare, som förr varit hans kamrat. Med knapp