Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1868, sida 2

Socjal-demokraternas rörliga agitation nar ej förblifvit utan resultat. Det lyckales dem att sammanfatta de för dem gynnsamma elementerna. De grundade den allnänna tyska arbetareföreningen, som har sina filialer i nästan alla fabriksdistrikter, men nu blifvit upplöst i sitt hufvudsäte, Leipzig. D:r von Schweitzer gaf föreninsen en organ i pressen. Hans i Berlin utkommande tidning , Social-Demokraten ger polisen och domstolarne mycket att Jöra. I dess första vilda ungdomstid fanns det månader, då bladet icke en enda gång kunde komma sina abonnenter tillhanda: det blef regelbundet konfiskeradt. I enighet med de Lassallska lärorna begagnades det direkta hemliga valet, för att få in socialdemokrater i det nordtyska förbundets riksdag. Det lyckades verkligen d:r von Schweitzer att vid Rhen, och hr Liebknecht att i Leipzig göra sig till pårlamentsmedlemmar. Båda bildade tillsammans den socialdemokratiska fraktionen, och de begagnade genast parlamentstribunen. för att gifva luft åt sin förbittring mot de bestående lagarne. Vid hvarje tillfälle, lämpligt eller olämpligt, fordrade de upphåfvande af förbudet mot arbetarekoalitioner. Parlamentet hade inga öron härför. Endast desto häftigare misshandlade de båda herrarne tribunen, och d:r ron Schveitzer gick ända derhän att ,i ilskan rösta för en lag, som var rakt stridande mot hans intressen — en spekulation på ,,la baisse. På sednare tiden har partiet förstått att i parlamentet insmuggla ännu en tredje representant, den mycket verksamme agitatorn cigarrarbetaren Fritsch. Naturligtvis verkade socialdemokratiens apostlar hufrudsakligen äfven derhän att öfverallt förmå arbetarne till arbetsinställningar. D:r von Schveitzer meddelade i sin Social-Demokraten, det han nu vore tillfälle att regelbundet utskicka ett bestämdt antal aflönade agitatorer, för att organisera strikerna. Striden mot arbetsgifvarne, mot kapitalet blef således faktiskt. Verkligen sågo vi arbetarne inom ett stort antal affärsgrenar, från cigarrarbetarne ända till bagaregesällerna, inställa sitt arbete, för att tilltvinga sig högre lön och allehanda andra koncessioner. Det lyckades dem endast i få fall; de måste alltid åter träffa öfverenskommelse med arbetsgifvarne, Orsaken låg i strikernas ännu alltjemnt bristfälliga orsanisation. D:r von Schveitzer är icke len man, som blir stående på haltva väsen. Han vet att förfullkomna sitt system. Härtill lemnar honom de engelska, trades anion ett välkommet tillfälle. Äfven partiet Schultze-Delitzsch har fästat sin uppmärksamhet vid de engelska öreningarne såsom efterföljansvärda. En vän till Schultze genomreser just för närvarande England, för att studera dessa föreningar. Af Schultzes parti införda i Tyskland, skulle de tjena till utveckling tf sjelfhjelpen. I socialdemokraternas hänler bli de, såsom vi se, till vapen i ,,det sociala kriget. Utan att pröfva huruvida de ifrågavarande engelska föreningarne lämpa sig för Yska förhållanden, hvilket är mycket tvifvelaktigt, har d:r von Schweitzer stor lust att oktrojera dem på sina anhängare. Härtill skulle den allmänna tyska arbeare-kongressen i Berlin tjena. Uppropet ill denna kongress framställde uttrycklisen såsom densammas ändamål, , öfveräggning om och inrättande af allt hvad söm sammanhänger med arbetsinställninzarne. De arbetare, hvilka beslutat hitkicka delegerade, ha sannolikt varit illa mderrättade om kongressföretagets politika och teoretiska ställning; nog af, de ville se, om kongressen verkligen kunde erbjuda, demett universalmedel för förvättrandet af deras ställning. Tillsamnans infunno sig 205 deltagare, hvilka nade att representera 56 olika yrken och rån 105 orter 142,008 röster. Detta väntade deltagande försatte Schultzes mhängare i ej ringa bestörtning; de sågo ina trupper redan öfvergå till det Lassaleska lägret. Herr Schultze fann sig förmlåten att inom vår största arbetareförning, maskinbyggarnes, energiskt försvara in terräng och att varna för Lassalleanares lockelser. Hans öfvertygande ord är let att tillskrifva, att inom kongressen en tark strömning gjorde sig gällande mot len socialdemokratiska riktningen. Det ar isynnerhet ett argument, som syntes rbetarne klart. , Mina motståndare, ade Schultze, angripa mig emedan jag ppmanar er att spara; en sådan uppmaing kalla de ett hån mot arbetsklassens örhållanden. Men ställa ej socialdemoraterna i samma andedrag en ännu större ppmaning till er? Begära de ej af er, C 1 A