Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1868, sida 2

Barcelona och Cataloniens blomstrande distrikter. Med denna reda behållning i handom — hvilken i händelse af ett längre inbördes krig, ofelbarligen snart skulle uppgått i rök — var juntan i stånd att bestrida alla ögonblickliga utgifter. Alla löner och pensioner blefvo punktligt utbetalade den 1 Oktober. Det torde icke blifva en så svår uppgift, som man påstått, att bringa Spaniens finanser på god sot igen. Landet eger både i sin industri och i sitt jordbruk ofantliga resurser. Blir den offentliga krediten befästad, skola nog äfven tillräckliga kapitaler framkallas. Olyckligtvis är likväl landet för närvarande icke i sitt normala tillstånd, och detta på grund af missväxten och de lägre klassernas arbetsläshet. Om utrikesministern Lorenzana saknas närmare upplysningar. Förut hette det, att Ulozaga skulle öfrertaga utrikesministeren, men denna underrättelse har visat sig vara förhastad. Olozaga skildras som en klok och skarpt beräknande man, hvilken först vill se, huru det hela utvecklar sig, innan han intager en bestämd ställning. Inrikesministern Sogosta har varit advokat och hufvudredaktör för tidningen ,Iberia. Han är omkring 40 år gammal, har en förträfflig penna, anses hatva en mycket energisk karakter, och var bland dem, som häktades efter det olyckliga upproret i Juni 1866. Lopez Ayala tillhör Unione Liberale och är en af marskalk Serranos anhängare. Angående hufvudmännen i ministören innehåller ,, France en biografisk skizz, från hvilken vi låna följande: Francisco Serrano, hertig de la Torre, föddes år 1800 och förtjenade sig sina sporrar i de strider, som utbröto efter Ferdinand VII:s död; 1840 var han öfverbefälhafvare i Barcelona. Hans förvaltning som generalkapten på Cuba berömmes högligen. Hertigtiteln erhöll han för 6 år sedan efter expeditionen till San Domingo. År 1843 tillhörde han de generaler, hvilka åstadkommo Esparteros störtande, och var då med Narvaez mot ministeren Olozaga. Sednare försonade han sig med denne och genomdref hans återkallande från landsflykten. Då Narvaez åter kom till makten, blef Serrano generalkapten i Andalusien. Från den tiden intill Vicalvaros revolution den 17 Juli 1844 tillhörde Serrano oppositionen och bleflandsförvist såsom delaktig uti uppresningen i Saragossa. Vicalvasisternas seger bragte honom åter fram; vid oenigheten mellan Espariero och ODonnell slöt han sig till den sistnämnde, blef 1854 generalkapten för artilleriet, var generalkapten i Nya Castilien under 1856 års statsstreck, och afgick derefter som ambassadör till Paris. Efter Narvaez död blef han förvisad till Canariska öarne. Hans nuvarande Kollega i regeringen, Don Juan Prim, grefve af Reus och markis de los Oustillejos, född 1811, ingick år 1834 som frivillig i armåen och utmärkte sig så vid Puycerda, Ribas, Villa-Major, Pera Campos, m. fl. ställer, att han redan 1837 var öfverste. Landsförvist år 1842, blef han året derpå deputerad för Barcelona och efter Esparteros störtamde grefve af Reus, general och guvernör i Madrid. Då Catalonien reste sig möt drottningen-regentinnan, blef Prim ditskickad för att dämpa upproret, men lönades härför med otack. Anklagad för komplott mot regeringen och ett anslag mot Narvaez lif, blef han frikänd för den sednare anklagelsen, men för den förstnämnde dömd till 6 års fängelse. Likväl var han endast i fängelse 6 månader. Nu höll han sig aflägse från deh spanska politiken, var under Krimkriget i Turkiet, men kallades af 1854 års revolution åter till Madrid. Under kriget mot Marokko 1859 —60 utmärkte han sig så, att Napoleon III hos spanska regeringen förordade honom till öfverbefälhafvare för expeditionen till Mexiko. Den sträfva hållning, han i Mexiko intog; de tal, han höll i Cortes efter sin återkomst; de tvister, han med regeringen hade; hans resor i utlandet och upprorsförsök, äfvensom den andel, han tagit i de sednaste tilldragelserna, äro ännu i friskt minne. TURKIET. Med anledning af utrikesministern Fuad Paschas tilltagande betänkliga sjuklighet har den förändring i ministeren skett, att Safvet Pascha, f. d. turkisk ambassadör i Paris och sedan handelsminister, ad interim öfvertagit ledningen af de utländska angelägenheterna. Från officiella turkiska kretsar meddelas, att Fuad Pascha återvändt mycket sjuk från Zakadick, samt att han sannolikt skall tillbringa vintermånaderna i Neapel eller Palermo. Man antager att han icke på lång tid skall kunna återtaga sina funktioner. ASsSlEN. Den franska ,,Constitutionnel offentliggör en berättelse från Yokuhama af den 29 Augusti, som meddelar följande: ,,Extaikunens far har aflidit, och hans yngre son — för närvarande i Paris — är hans efterträdare. Extaikunen har begifvit sig till furst Aidsins land. Alla tidningar äro i Yeddo förbjudna. Furstarne inorr hafva valt till mikado den nuvarande mikadons onkel. Bland sydfurstarne råder stor bestörtning; man har bedt mikadon abdikera, och man tror, att han så skall göra. Sindal bar tagit fästningen Sara-Kawa och satt den i brand. Yokuhama bevakas fortfarande af utländningarne och man väntar dagligen ett anfall på denna stad. En spansk ambassadör har ankommit för att ratificera det mellan hans land och Japan afslutade fördraget. De utländska konsulerna ha blifvit meddelade, att det A A 6 00 We st IS AJrrL2— — ren nn FR — Må RA ot MÅ AR mv AA HAM oo —17 22