Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1868, sida 2

nöd undgick han genom flykten de efte honom utsända bödlarne. Ehuru han för närvarande måste uppgifva hoppet att anträffa och befria der föräldralösa flickan, så hade han likväl med glädje märkt det allmänna hat, som bland befolkningen herrskade mot diktatorn. Det gällde nu blott att finna en anledning och det första medlet till en uppresning. I denna afsigt hade Don Diego åter begifvit sig till Buenos Ayres, då han på en enstaka estancia helt oväntadt erhöll den underrättelsen, att den af honom fruktlöst eftersökta flickan hade, på guvernörens befallning, blifvit förd till Cruzalta, en liten stad på pampas. Der låg nu således hans mål, och sedan länge bekant med de mot Rosas nyligen åter uppträdande indianernas seder, vågade han uppsöka dessa vilda horder i deras aflägsna tillhåll. Han visste huru föga han för närvarande kunde förlita sig på de hvitas bistånd. Snarare kunde han påräkna indianernas hjelp. Denna hjelp håde verkligen äfven blifvit honom tillförsäkrad af Osantos, en bland deras. djerfvaste höfdingar, och så förvägen den plan än var, som Diego hade uttänkt, så kände han sig dock fullt vuxen att utföra den. Han sporrade nu sin trötta häst framåt; han kände ej stormen, som brusade omkring honom, ej regnet, hvars kalla dropjär slogo mot hans feberheta kinder. Framåt! Der borta, der ljusen tindrade, låg hans mål, och ditåt sträfvade han med största skyndsamhet, om äfven blott för ätt undfly de tankar, som stundom sökte förvirra hans hjerna. Enligt indianens anvisning uppnådde