Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1868, sida 2

Hofrätten sig förenat. Samtliga dessa myndigheter hafva dock, lika med Stadsfullm:e, funnit Handelsoch Politie-borgmästarens nu mera minskade bestyr med stadens ordningsoch hushållsangelägenheter medgifva utsträckning af hans verksamhetskrets, i hvilket afseende Magistraten och Hoträtten ansett ordförandeskapet i stadens Drätselkammare vara lämpligast, såsom närmast förenligt med hans egentliga embetsbefattning, och derföre böra af honom utöfvas, så vida han härtill i behörig ordning utsåges. De betänkligheter, Stadsfullmäktige, i sin skrifvelse d. 2 November 1567, och Eders Kgl. M:ts Befhde, i utlåtandet den 14 i samma månad häremot, med stöd af Eders Kgl. M:ts förordn. den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse i stad, uttalat, äga dock, enligt Stadsfullmaktiges förmenande, sådan giltighet, att Eders K. M:ts bifall till Magistratens förslag i denna del icke torde kunna motses. Då alltså full enstämmighet råder, derom att Handelsoch Politie-borgmästarens nu varande verksamhetskrets tål utsträckning; hvaraf lärer följa, att de honom åliggande bestyr icke kräfva anställandet af en särskild, högt aflönad, embetsman, utan lämpligen kunna förenas med annan befattning inom verket, äro Stadsfullm:e af den åsigt. att Handelsoch Politieborgmästare-embetet bör indragas och de detta embete åtföljande göromål bestridas af en justitierådman mot särskilda tjenstgöringspenningar. Genom en dylik anordning skulle väl borgmästarens göromål i någon mån ökas, enär ordförandebefattningen i samfälld Magistrat. vid de tillfällen, då han icke funne sig förhindrad att dess förhandlingar öfvervara, komme att at honom utöfvas; men vid öfvervägande deraf: dels att, enligt samtliga förslagen till fördelning af göromålen mellan Rådhusrättens afdelningar, den första bland dessa afdelningar, å hvilken borgmästaren förer ordet, skulle befrias frän den aldelningen nu åliggande skyldighet att handlägga sjörättsmål, och dels att ytterligare minskning i borgmästarens göromål kan beredas, derigenom att han fritages från åliggandet att förrätta bouppteckningar och arfskiften, i hvilka sysslanden, på sätt Stadsfullm:e i den nu antagna stadga föreslagit. rådmännen af borgerliga klassen deremot lämpligen kunna deltaga, torde hinder mot bifall till Stadsfullmäktiges anhållan om Handelsoch Politieborgmästare-embetets indragning, hvarigenom, då de särskilda årliga tjenstgöringspenningarna till den justitierådman, som skulle förordnas att bestrida de med berörda embete förenade göromål, blifvit satta till 1,000 rdr rmt, en årlig besparing i stadskassans utgifter af 9,000 rdr rat skulle vinnas, icke skäligen af förenämnda anledning förefinnas. Den äldre, af Eders Kongl. Maj:t tillsatta Lagkomiten, äfvensom Lagberedningen, har, i afseende på underdomstolarnes organisation, uttalat den äsigt, att sådan domstol, der den icke är sammansatt af domare och nämnd, bör bestå af flera lagfarna domare, men att det deremot vore mindre rÄndamålsenligt att i stadsrätt bibehålla ledamöter :med personlig rösträttighet, utan att af dem fori5dra andra egenskaper, än dem man kunde vänta shos medlemmarne af en nämnd, hvilkas rösträtrtighet endast kollektivt utöfvades. ,,Det torde Väl, fortfar Lagkomitn, ,invändas, att, när stäpdernas invånare sjelfva löna sina domare, det ock må ankomma på deras eget väl, om de vilja vhafva en domare så eller annorlunda qvalificerad; ymen häremot måste erinras, att lagskipningen inom en stad icke allleles är stadens ensak, att vbersoner äfven annorstädes ifrån, ofta äro nödSakade att der söka sin rätt, och att allmän ordming och säkerhet fordra, det hvarje domstol så vinrättas, att den svarar mot sin bestämmelse. Skola nu i en domstel flera ledamöter finnas. rhvilka ej, såsom en nämnd, utgöra blott en uppl Nysande och kontrollerande del af domstolen, utan, pderigenom att de ega hvar sin röst, så till sägande mäta sig med hvarannan uti ioflytande på ybesluten; så bör ock en jemnlikhet i urskiljning voch kunskaper hos dem vara att påräkna. Då Stadsfullmäktige till alla delar instämma uti dessa åsigter, hafva Stadsfullmäktige, i fråga om ombildning af Rådhusrätten, tillsett, huruvida icke Rådhusrättens afdelningar för framtiden skullc kunna sammansättas af endast lagfarna domare: och Stadsfullmäktige hafva härvid kommit till det resultat, att en dylik anordning kan, med minsta kostnad och på lämpligt sätt, tillvägabringas, derigenom att stadsnotarierna, med bibehållande at protokollsföringsskyldigheten, göras till ledamöter i rätten; af hvilken redan af Eders Kongl. Maj:ts Befhde i utlåtandet den 14 November 1867 antydda utväg Stadsfullmäktige desto mindre tvekat att sig begagna, som enahanda anordning länge egt och fortfarande eger rum vid Stockholms Rådhusrätt, utan att olägenhet deraf försports. Någon fara af att låta personer, kompetenta att förrätta häradsting, deltaga i afgörandet af de mäl och ärenden, som vid Rådhusrätten förekomma, kunna Stadsfullmäktige icke inse; men deremot förefaller det Stadsfullmäktige uppenbart, att många fördelar dymedelst skulle vinnas. Sålunda ligger det i sakens natur, att sjelfständighet i åsigter samt juridisk skicklighet och duglighet bättre och säkrare utbildas genom tjenstgöring såsom domare, än om tjenstgöringen, såsom nu är förhållandet med stadsnotarierna, inskränkes till ett slags sekreterarebefattning hos ordföranderna å Rådhusrättens afdelningar, hvilken befattning kan på det utmärktaste sätt fullgöras, utan ådagaläggande af de egenskaper, som kräfvas af domaren. Vidare skulle tvitvelsutan stadsnotariernas tjenstgöring, såsom domare, komma att anses för dem meriterande, äfven utom verket. Derigenom att hvarje afdelning komme att utgöras af större än domfört antal ledamöter, skulle dessutom tjenstgöringen kunna fördelas, så att ledamöterna hvarje år kunde från göromålen erhålla någon tids hvila, hvarförutan helsa och arbetskraft ej kunna i längden bestå. Stadsfullmäktige hafva ingalunda förbisett, att ökadt biträde vid protokollsföring och expedition skulle blifva, åtminstone tidtals, erforderligt, äfvensom att tillgången på extra biträden här är mindre än i hufvudstaden; men, derigenom att Stadsfullmäktige, i sammanhang med beslutet om notariernas tjenstgöring såsom ledamöter af Rådhusrätten, ställt årligt anslag af 2,000 rdr rmt till hvarje atdelnings förfogande, att, i mån af behof, användas till arvoden åt extra notarier för biträde vid protokollsföring och expedition, tro sig Stadsfullmäktige hafva undanröjt alla svårigheter i dessa afseenden, likasom den vid ärendets behandling hos Stadsfullmäktige gjorda invändning, att de ordinarie stadsnotariernas inkomster genom ifrågavarande anordning möjligen skulle komma att minskas, denna anordning icke förutsätter, att extra